Mera minnen från Rörsjön och dess blandning av genier, dårar, original och profiler. David som alltid samlade på en massa biljetter av alla de slag eller MFF-programblad. Liksom David, Töne Kurt, Pisse Bengt, Tage Kal de snöar, och Gud Styr har försvunnit ur våra minnes bankar. Frid vare med dessa människor.

*

Folk må säga mycket om Tage Tosa men en sak är helt klart snäll va han, hur gammal han var vet ingen med säkerhet, men han är säkert betydligt äldre än han ser ut. En sak vet vi bestämt, han gillar inte att man kallar honom för Tage Tosa, detta är lika illa som när folk lockar honom till att dricka sprit han blir ju alldeles vettlös, det sätter sina spår i att han inte kan sköta sin lilla budfirma med dragkärra. En gång blev han tagen av polisen för "dragkärrafylla", polisen låste in hans dragkärra på polisstationen på Almbacken, Tage själv blev så himla ilsken att han stod utanför stationen hela natten å bara gormade å skrek, så visst levde han upp till sitt rykte han hade ett rysligt humör, som även visar sig när dom kallar honom för Tage Tosa .
Vem kommer inte ihåg Tage Tosa i sina dräkter iförd högklackat samme Tage [Anita] som arbetade som diskare på Hornet, Väster, Engelbrektsgatan.

 

Krogen var vid den tiden mer eller mindre okänd. Hornet hette tidigare Hörnet men bytte namn till just Restaurang Hornet i början av 1950-talet, troligen i samma veva som vid återinvigningen hösten 1954, jodå även Hornet har fått besök av mig.

Sedermera flyttar Tage, förlåt Anita till Augustenborg där han bland alla andra kvinnor dock efter viss skepsis behandlas med den respekt som alla bör. Efter några år flyttar Anita till Persborg, där man kunde se honom hänga vid korvkiosken på Lönngatan med sin hund gick bort under slutet 1999.

Ett av Malmös mest kända original, Tage Tosa här på Kiviks marknad år 1963. Vi som besökt Kiviks marknad har säkert även besökt stripptältet där denna bild är hämtad ifrån. Tages Tosas riktiga namn var Tage Valfrid Nilsson, med adress Grynbogatan, Malmö.  Han kallades dock sig själv för Anita. På ålderns höst hade emellertid raffiga Anita blivit Tant Vera. Det var så han ville bli kallad när han bodde på Augustenborg från början 1980-talet.

”Han var stark som fan. Han kunde verkligen ta för sig. Han var stark i nyporna, det blir man om man mjölkar trettio kor om dagen.

Tage Valfrid Nilsson påträffades död den 20juli 2000. 76 år blev han.

*

Alla i Malmö kände Jesus". Han brukade cykla omkring på staden gator, högt sjungande sina religiösa sånger, samtidigt som han ivrigt vinkade åt folket med en bunt skrifter i sin ena hand. Ofta hände det att han helt enkelt släppte sitt cykelstyre och överlät åt gud att styra med orden "Gud styr min cykel". Jesus som person var i grunden en mycket vänlig och uppskattad människa.

Vem kommer inte ihåg "Gud styr" när han kom cyklande utan att ha händerna på styret ropande gud styr att han sedan inte brydde sig om alla annan trafik gjorde ju inte saken sämre.

En episod dubbelt så dyr, läs denna historia. En dag då "Jesus" åkt omkull tyckte en polisman att nu får det vara nog med alla hans markänningar varför han stegade fram till "Jesus". Nu får det vara slut med alla dina markänningar, vet du förresten inte att det är böter på att släppa styret med båda händerna. "Ja men snälla konstapeln Gud styr min cykel", försvarade sig "Jesus" med," jaså ligger till på det viset, ja då blir det dubbelt böter eftersom ni är två på cykeln", sade den omutlige och föga förstående poliskonstapeln.

 

 *

Ka´l de snöar, men akta dig om han hörde dig ropa "Ka´l de Snöar" efter honom då kunde det i värsta fall sluta med att man fick smaka på hans käpp, här gällde en sak när man passerade honom att hålla mun. "Ka´l de snöar" beskrivs av många som en godmodig man.

På södergatan som vi kallar Ströget råder denna dag som de flesta en livlig trafik, spårvagnar som trängs med hästkärrorna, dragkärror och cyklister. I den livliga vimmel kom en påg springpåg cyklande, visslande högt och ljudligt på en glad melodi, plötsligt slutar han att vissla, han småler lite för sig själv ty han har upptäckt i vimlet just de "Ka´l de snöar" som tydligen är på väg bort mot Stortorget. Pågen cyklar ifatt och saktar in öppnar munnen till ett vrål som hörs över hela Södergatan: "Ka´l de snöar, Ka' l de snöar, idag blir de nog snö. Ka´l de snöar åtföljt av några belåtna flabbskratt. Utan att ana ett dugg kommer både han och cykeln att ligga som en klart stjärnfall och förmodligen kommer pågen att få se ett antal stjärnor inom de närmaste minuterna, ty vad han inte vet är att "Kal de snöar" i blint raseri jagat ifatt honom med käppen i högsta hugg och strax före Hamngatan hinner "Kal" upp pågen och med kraft kastar han sin käpp mot den förhatliga pågen och hans cykel, rakt in i hjulet, och en braknit samt ett brakfall kastar pågen i mot stenläggningen. Innan han har hunnit fattat vad som hänt är "Kal" framme hugger tag i sin käpp som ligger framför pågen och ger pågen ett par rediga drag över ryggen, sedan vänder han på ryggen och går där ifrån medan pågen snopet och ännu inte riktigt hunnit fattat vad som hänt reser sig upp borstar av sina kläder, det kändes nog hårt säger de som såg det hela.

*

Hur många kommer ihåg "Vackra Vera". Många ansåg "Vackra Vera" var en av de vackraste tösera i stan, med sitt långa, korpsvarta hår, sin korta röda kjol, sina röda skor och som pricken över i:et sin röda scarves. Nu när hon cyklade förbi Triangelen, ett färgstarkt blick som fick mången lättantändliga herrars förtjusta ögon till att nästan rotera ur sina hålor. Samtidigt som en okontrollerad hetta tar deras kropp i besittning, ja så till den milda grad att man vilket ögonblick som helst kan befara att rök börjar uttränga ur öronen på dem...................Ja, så vacker är "Vackra Vera"....!!!!!!!

 

Nog minns vi väl "Parka-Lotta" Det sägs att kläderna gör mannen, detta är halva sanningen, ty äger man icke tillika ett grant ansikte, ja då faller hela bilden. Så med denna självkänsla i bagaget och rejält uppsnofsade beger vi oss till Amiralen och detta fantastiska dansegolv. Stående smågnolande till Harry Arnolds orkester, ty det finns inte många sjuttonåriga som kan stå still när Harry drar igång. Som vanligt mycket folk vilket bidrar till stor trängsel, knuffas hit och dit, lite tramp på tårna. Plötsligt får jag en knuff i sidan av min kompis som säger titta, e de inte Parka-Lotta???. Visst är det Parka-Lotta i färd med en överdriven kavaljer som väl ska briljera och göra sig lustig inför dom andra pågarna men på Parka-Lottas bekostnad. Det är ingen hemlighet att Parka-Lotta älskar att dansa. Den enkla sanningen om Parka-Lotta e att hon bara är en ensam människa som gärna vill gå ut och roa sig precis som dom andra töserna. Hon är både trevlig och en intressant människa. Ibland når vi pågar sitter under kastanjeträdet, ni vet där som låg ett sinnessjukhus en gång ,där brukar även Lotta komma dit. Här sidder vi hur länge som helst och bara pratar, och om man nu skulle få för sig att tro att Lotta inte hänger med i snacket, glöm detta hon är hur klok som helst. Knuts känsloladdade berättelse om "Parka-Lotta" har gjort dem alla fundersamma, vad skulle de egentligen tro...... Ja, säg det ....!

 

*

tillbaka.