Nog kommer vi väl ihåg gamla Väster.

Vem kommer inte ihåg detta kvarter på gamla Väster. Kommer Du ihåg att här har det sett ut som på bilden innan rivning skedde. Ett moderna hus uppfördes och in flyttar Malmö Polisen till Station Väster. Efter många år och förmodligen många nedskärningar flyttar man ut och in flyttar en annan statlig instans nämligen Hovrätten. Det mesta av Polisen flyttar in i nya Polishuset på Porslinsgatan som tidigare var platsen för två [2] gasklockor om ni kommer ihåg.

Spårvagn 3 kommande från Norra Vallgatan in vidare på Slottsgatan för vidare färd bort mot Fersens väg och vem vet kanske till Stadsbiblioteket.

Persiska Palatset. Nog har vi väl många gånger passerat detta hus, någon har vi säkert besökt tobaksaffären på hörnet, men har vi ägnat en tanke åt vem som byggt denna fastighet och varför namnet Persiska Palatset, teorierna är många. En av många förklaringar är att shahen av Persien (Iran) lät bygga palatset för sin militärattaché som var placerad i Malmö, en annan att en konsul som var matthandlare skulle ha bott i huset, ja så här skulle vi säkert kunna ta fram ännu för teorier, istället måste vi nog fastna för denna teori. Mattorna var ett minne för Major Boris Möllers tjänst i Persien, då han tjänstgjorde som överste och chef för ett regemente. Som det sig bör fanns det då ett antal tjänstefolk, någon av dessa gjorde väl mången vädringar över balkong och förmodligen hängdes säkert dessa mattor ut för vädras, kanske uppstod namnet då ”Persiska Palatset! Detta vackra hus Palats hotades sedermera att rivas på 1960-talet i samband med diskussionerna om Engelbrektsleden. Huset förföll under en tid men rustades upp på 1970-talet av Harald Nilsson förvärvade fastigheter. Persiska Palatset är byggt i slutet av 180-talet och genom gick sedermera en genomgripande ombyggnad efter 1908 baserat på ritning av August Stoltz. I fastigheten har det dessutom funnits en cigarrfabrik.

Historik Kv Fisken: Från klosterområde till fattigkvarter. Gråbrödraklostret ha varit beläget i kvarterets ödsligaste tomter. När klostret grundades år 1419 var hela området utfyllt. Som vi vet av historien flyttades dessa senare till en plats i Kungsparken för att senare flyttas bort till Stortorget. Klosterområdet har med all säkerhet ej bara bestått av själva kapellbyggnaden, som vi får utgå ifrån låg närmast "huvudstråket". Norra Vallgatan och teori visar på att klosterområdet har sträckt sig ända ut mot den under 1400-talt byggda strandmuren.

Den stora farsoten år 1712. En händelse som på ett tydligt sätt visade att just kvarter. Fiskens invånare tillhörde den enklare och fattiga delen av Malmös befolkning, är när pesten bryter ut i staden år 1712. Tillsammans med områden söder om Tegelgårdsgatan och Skomakaregatan, samt mellan Grönegatan och Rundelsgatan, var de kvarter som låg norr om Västergatan de hårdast drabbade. Historien visar på att de människor som levde här var placerade i de lägsta skatteklasserna. Pesten drabbade naturligtvis alla, utan hänsyn till sociala klassindelningar, riksspridningen var dock större här med anledningen av den trångboddhet som rådde och att de hygieniska förhållandena var dåligt. Året då pesten härjade i Malmö. Hospitalet inredde plats för de smittade i ett par hus i gatan. Gatunamnet blev Pestraden.

Västergatan, Malmö

Restaurang & Ölställe Syd.

Sjömännens träffpunkt. Något som satt sin prägel på västra delarna av gamla staden var nog sjömanslivet. Här utanför restaurang Süd på just Västergatan, Malmö. Tyvärr inte längre kvar, som allt annat fått stryka på foten för det moderna, dock har man inte så långt till nästa utskänkningsställe nämligen lilla Torg just runt knutarna.

Restaurang & Ölställe Süd.

Annan vy annat namn, årtal okänt, men samma gamla träffpunkt för alla.

Vem kommer inte ihåg detta kvarter på gamla Väster. Vem kommer ihåg Malmö Mejeriförenings butik på Västergatan 8. Huset numera, jodå det finns kvar, uppsnofsat tycks vara byggt i 1880-talets första halva av en hotellägare vid namnet Jönsson från Köpenhamn efter ett antal ansatser kunde man år 1938 läsa Hotell Garni, då ägdes detta hotell av Anna Lidman och senare av Ester Dahlin. I huset intill kunde man finna öl - biljardhallen Restaurant Süd, se bild ovan, och även Hotell Örnen. Kommer Du ihåg att här har det sett ut som på bilden innan rivning skedde. Ett modernt hus uppfördes och in flyttar Malmö Polisen till Station Väster. Efter många år och förmodligen många nedskärningar flyttar man ut och in flyttar en annan statlig instans nämligen Hovrätten. Det mesta av Polisen flyttar in i nya Polishuset på Porslinsgatan som tidigare var platsen för två [2] gasklockor om ni kommer ihåg.

Gatan som korsas är Västergatan. I korsningen övergår Långgårdsgatan till Lilla Bruksgatan.

Historik Kv Liljan: Här i hörnet av Västergatan-Gråbrödersgatan ska det ligga ett sexhundra år gammalt badhus. Badstugan är känd från 1400-talet. Den del av Gråbrödersgatan kallades för "det gamla badstufvestraedet". Dessa badstugor var till stor del till för stans arbetare och fattiga. Vissa hantverkare kunde även ha ett besök inbakat i sin veckolön. Badstugan tillhörde en stor gård som ägdes av Rådman Axel Persen, han hade i sin tur fått gården av en annan mera känd person Erik av Pommern, den danske kung som år 1437 gav Malmö sitt stadsvapen. Persens hus eller badstuga överlevde till 1812, istället uppförde byggmästare Anders Lundberg ett hus åt rådmannen Cornelius Faxe.

Strandmuren: Strandmuren som ett försvar mot angrepp från sjösidan. Samtidigt som Erik av Pommern år 1434 började uppföra ett s.k. "fast hus" vid den västra avslutningen av "den lange adelgade" befallde han att en mur skulle byggas som skulle skydda staden mot anfall från havet, denne skulle anläggas utmed kustlinjen. Det tidigare omtalade" fasta huset" sedermera benämnt som "Myntergården" skulle ingå i befästningslinjen. Många försök att färdigställa muren gjordes men avslag efter avslag avlöste varandra. Strandmuren blev inte helt färdigställd förrän ett par årtionden in på 1500-talet. Arbete av denna mur var m.a.o. förlagt inom en tidsperiod av nästan 90 år. Försvarsverket raserades senare närmare bestämt under 1800-talet. Muren som var belägen i den nuvarande gatans [Norra Vallgatan] norra del, påträffades vid en undersökning våren 1983. Man kunde vid denna undersökning säkerställa murens bredd till ca 1 meter [tre stenar tjock], den anlagda höjden beräknades till ca:5,5 meter [nio alnar]. Muren tros har ha utgjort ett bra/tillräckligt skydd, trots att tungt artilleri började att användas på fartygen vid denna tidpunkt. Den långgrunda stranden hindrade nämligen fartygen från att komma tillräckligt nära för att tillfoga någon skada.

Lilla Bruksgatan: Lilla Bruksgatan omnämns första gången år 1538, då under namnet " Simonis & Judæ strede". År 1615 kallades gatan för "Jens Hyllies strede" Från år 1845 kallades gatan för Lilla Barnhusgatan och sedermera för Lilla Bruksgatan år 1864 efter en liten cigarrfabrik som var belägen i kv. Skepparen.

Långgårdsgatan: "Långgårds" i Långgårdsgatan är vad man tror en konstruktion. I botten ligger Lage (eventuellt långe) Gerdtz, en man som bott vid gatan men som man inte vet så mycket mer om. År 1512 Langegierdz strede som senare bestämt år 1711 blev till Långgårdsgatan. Året 1765 dök det upp det totalt obegripliga namnet Ladugårdsgatan. En Långgårdsgränd fanns även med i detta myller av namn kring Långgårdsgatan, Långgårdsgränd var en återvändande tvärgata in i kvarteret Mullvaden. Långgårdsgränd lades ut på 1840-talet, kallades Larmgatan år 1864. Året 1984 utgick denna gränd för att ingå i kvarteret.

Ostindiefararegatan: Namnet efter sjömannnen, Lars (Lauritz) Nielsen, bortgången år 1672,vittberest och som bland annat besökte Ostindien, därför kallades han Ostindiefararen och utav av detta blev det Ostindiefararegatan. Dessförinnan hette gatan bland annat Anders Ulfs strede år 1562. Året 1706 Stynefarsgatan samt Stenfararegatan år 1765. Ett fattighus i kvarteret Josefina längs Ostindiefararegatan stod klart året 1803. Gatan utanför huset snart namnet Uslingegatan efter usling = högst oduglig stackare, olycklig människa. 

Generalsgatan: Blev till gata år 1833. Uppkallat efter den stora trädgården Generalens Hage. Officerare i sammanhanget var generalguvenören Carl Gustaf Hård, bortgången år 1744.

Grynbogatan:Historia:I september 1902 startade fabrikören Carl Peter Påhlssons Choklad & konfektfabrik på Grynbogatan no:3. Detta var det namnet på företaget som gällde fram till någon gång under kriget sedan ändrade man det till Påhls Choklad. En mindre fabrik för tillverkning av konfekt, efterfrågan blev stor och snart var det tid att flytta till den nya fabrikslokalen belägen på Lilla Kvarngatan. Omsättningen steg och efter hand började företaget tillverka även choklad och kakao. 1916 var det dags att flytta till ännu större lokaler, denna gång blev det till Grynbogatan 3, se foto tillhörande Malmö Museer. Efter en brand året 1959 lade företaget ner dock inte till grunden, men man insåg att det inte var lönt att bygga upp verksamheten igen. Carl-Erik Påhlsson som då satt i ledningen startade då istället ett annat företag i en annan bransch. Celebriteter fanns bland de anställda, vem kommer inte ihåg den legendariske MFF-hövdingen Eric Person, Erik Persson som var inköpschef på Påhlsson.

Västergatan: Ingick tillsammans med nuvarande Adelgatan och Östergatan i den utsträckning som gick under namnet "thet lange Adelgade". Den dock äldsta beteckningen för denna gata var "Communis magna platea" och detta finns belagt från år 1392. Ett annat namn, som antyder gatans betydelse är "Almenningsgaden", har tolkats som allmän landsväg för folk och härar. Benämningen "Westregade" år 1851 för att sedan på 1700-talet först hetat "Westra Adelgatan" som senare blev "Wästra gatan".

Mäster Johansgatan, år 1864, en tvärgata till Västergatan. Namnet på gatan från Johan Meinicke, fältskär och ägare till en gård vid gatan. Dock har gatan haft andra namn såsom: Per Skyens strede år 1525, Arild Timmermans strede år 1617, Peder Hansen Byfogits strede år 1681, Jens Skolemester strede år 1657, alla ovan nämnda personer som bott där. År 1890 bröt sig gatan igenom kvarteret Jörgen Kock i norr, vilket resulterade i att Mäster Johansgatan mynnade i Norra Vallgatan. Kvarter Jörgen Kock blev därmed delat i två (2) kvarter Jörgen Kock i öster samt Högvakten väster.

Högvakten: var en byggnad som låg ungefär där Frans Suellstatyn står i dag. Den användes som kommendantexpedition och här fanns även Husarregementets sjuksal fram till år 1897. Efter år 1862, då vakthållning drogs in, disponerades halva huset av allmänna läroverket. Hela byggnaden revs år 1898.

Västra Hamngatan så var namnet år 1864 fram till 1914 då resterande sista gatbiten ut mot Norra Vallgatan fick namnet Gråbrödersgatan. Tidigare namn har varit, Sortebrödrestredet år 1543,Hnas Envoldsens strede år 1615 samt Wästra Hamngränd år 1846.

Fiskaregatan. Gatan omnämns första gången år 1532 under namnet" Claus Ottes strede" Senare ger Claus änka namn åt gatan, namnet "Kirsten Claus Ottis strede" med tillägget "hos fiskeporten". Från mitten av 1600-talet heter gatan "Ulkestredit" anspelat på Ulketornet som låg norr om gatans mynning och var en av genomgångsportarna i strandmuren. År 1856 kom gatan att hetta Fiskaregränd och slutligen år 1864 Fiskaregatan. Hur denna plats ser ut idag mellan CSN Norra Vallgatan och gamla polishuset Väster ber jag att få återkomma. I mitten av bild ser vi fastigheten som än idag finns på Västergatan.

Fiskaregatan år 2003. Ersattes med som här ett liten park, och bakgrunden kan vi ses Västergatan.

Historia Hönegatan: Hönegatan förekom redan på 1500-talet (utan särskilt namn) gick genom nuvarande kvarter Gråbröderna från Västergatan i norr till Hyresgatan i söder. Den södra delen instängdes år 1694. Återstoden av gatan delades år 1737, varvid södra delen överlåts åt kronobarnhuset. Norra delen överläts med nyttjanderätt till angränsande grannar. Den nordligaste delen år 1870ånyo till gata med port i södra gränsen, ledande till arbetsinrättningarna, på tomtkarta år 1874 kallades denna gata för "Gränd". Nu försvunnit som gata "gränd". Nya namnet blev Fiskaregränd år 1694, Peter Diersens strede år 1685, Fiskaregatan år 1706.Hönegatan år 1737,Hönegränden år 1744. Johan Höna, rockedrejare (svarvare), ägde gården, gammalt nummer 464 år 1694.

Den stora farsoten år 1712. En händelse som på ett tydligt sätt visade att just kvarter Fiskens invånare tillhörde den enklare och fattiga delen av Malmös befolkning, är när pesten bryter ut i staden år 1712. Tillsammans med områden söder om Tegelgårdsgatan och Skomakaregatan, samt mellan Grönegatan och Rundelsgatan, var de kvarter som låg norr om Västergatan de hårdast drabbade. Historien visar på att de människor som levde här var placerade i de lägsta skatteklasserna. Pesten drabbade naturligtvis alla, utan hänsyn till sociala klassindelningar, riksspridningen var dock större här med anledningen av den trångboddhet som rådde och att de hygieniska förhållandet var dåligt.

Historia: På 1770-talet var det namnet på hela sträckan från Isak Slaktaregatan till Slottsgatan, inklusive dagens *)Jacob Nilsgatan. Sedan år 1864 är det bara den östliga delen som heter Hyregatan. Namnet stammar förmodligen från Peder Hylte som ägde en gård i nuvarande Jacob Nilsgatan, som en tid hette Hyltegatan. Troligen har väl namnet P Hylte fallit i glömska eftersom det senare blev "hyre" = herde, som bildade stommen till namnet på gatan. Kanske har det bott en herde i trakterna.

Hyregatan. Gatan övergår senare efter korsningen men Långgårdsgatan till Jacob Nilsgatan.

*)Jacob Nilsson var bryggareålderman.

Repslagaregatan: Anlades år 1865 och namnet syftar på repslagaren och segelsömmaren Carl Christian Wetterlind, bortgången 1857.
Han skänkte dessutom en behövlig del av sin tomt för att gatan skulle kunna anläggas.

arkiv: SDS, Malmö

Slottsgatan, Malmö. Historia: Nog känner vi igen oss, frågan är bara hur det såg ut innan den stora rivningen av en hel stadsdel. Stadsdelen man tvingades riva för att få friare skottfält. Jo, ni läste rätt. Efter freden i Roskilde år 1658 då Danmark tvingades avträda Skåne till svenskarna, Malmö blev svenskt. Dock fruktade man att dansken skulle utkräva hämnd, så nu gällde det att stärk sitt försvar för staden ordentligt. Planer smiddas inne på Malmöhus borggård. Man upptäcker att det låg ett antal byggnader i vägen mot såväl söder som sydost. Det som då låg i vägen varv ett bebyggt område, en hel stadsdel som sträckte sig i från Nyköping bastionen [ Hovrättsbron]i norr ner till en linje i Stora Nygatans förlängning västerut. *)Gränsen i öst var slottsgatan.

*)Slottsgatan som tidigare haft namn som: åren 1522,1532, 1543, 1559 samt 1597. Gunder Spenders strede efter Gunder [Gwndill] Spender som ägde en gård på nordvästra hörnet av kvarteret Mullvaden. År 1652 hette gatan Anders Turisgade, det smalle stredet som löber fra westergade och sönder till Anne Peder FalsterGade uppkallad efter Anders Turesen, som bodde vid gatan. År 1858 fick gatan som då sträckte sig mellan Västergatan och Stora Nygatan, sitt nu gällande namn. Först år 1913 förlängdes denna gata att även gälla ända fram söderut till Regementsgatan. Slottsgatan ibland kallad för Nya Slottsplatsen år 1854.

När gråbröderna tvingades flytta från sitt kloster vid Västergatan förlade de sin verksamhet på det här området. Här byggde de klosterbyggnader, fruktträdgårdar, kålhagar samt en kyrka, man anlade en kyrkogård som än idag finns inom en bit ifrån dagens Kasino, Kungsparken. Så blev det andra, för munkarna förskräckliga, tider. I och med reformationen var inte de katolska bröderna längre välkomna i Malmö, dessa bröder jagades bort. I stället flyttade Hospitalet in på deras gamla mark, själva huvudbyggnaden låg något norr om Restaurang Kungsparken. Mellan dessa hus och alla de fruktträdgårdar som då fanns löpte givetvis ett antal olika gator.

Den västliga förlängningen på dagens Jacob Nilsgatan hette Peder Falster gade efter borgaren Peder Falster, bortgången maj år 1605, som även ägde en gård i hörnet av Jacob Nilsgatan/Slottsgatan. Hans hustru hette Anne varför gatan döptes om till Anne Falsters gade. Anne Peder Flasters gade åren 1616,1650 samt 1674. Vid Slottsplatsens tillkomst mellan åren 1660 - 1670 försvann denna gata.

Även Hospitalgatan fortsatte på andra sidan Slottsgatan. Där hette den Stredet, der löber till Pallnesøe. Palne [eller Palle] søe var en sumpmark i stadsdelens västligaste del i kvarterets sydliga del. I norr gick en gata, Palne søs strede eller Stredet hos Palnis söö. På den norra sidan, längs denna gata låg en rad med bodar, som ägdes av den rike klädeshandlaren, sedermera rådmannen Palne Jensen, som gett namn till sjön. Det skrivs en del om att det var i Palne søe som storken hämtade nyfödda barn för att sedan lämna dessa till olika hem i Malmö.

Pustevig en annan gata som omnämndes åren 1652 samt 1663. Gatan försvann sistnämnda år i samband med starten och byggandet av bastioen Carl Gustaf. Den gick från södra stadsvallen ner till Palne søes strede. Troligtvis har det bott smeder vid gatan. Pustevig sätts i förbindelse med Smedegaderna eller i varje fall med smederna. Putsevig ändelsen vig någon sorts vattensamling, Puste kan betyda både blåsbälg samt lusing.

Fler gator som fanns här var mest av geografiskt beskrivande natur: Stredet väster om Gråbrödraklostrets kyrkogård, Stredet sönden Gråbröder, Stredet norden Gråbröder. Allt som allt försvann elva gator bara för att förstärka sina förvarslinjer.

Noteringar: I slutet av 1960-talet ville många av Malmös makthavare bygga en fyrfilig genomfartsled genom Gamla Väster, bl.a. för att underlätta trafiken till och från Kockum. Flera hus revs se bild nedan.

Vad hände sedan, se bild nedan

Nu ska det fram, arkeologiska gör sitt, efter deras insatser ska här byggas av Riksbyggen, nya bostadsrätter.

När skökan blev faraos dotter!

Murarna till det gamla Rosenvingska huset vid Västergatan har sett mycket av Malmö historia passera revy. Bor du kanske i ett modernt radhus? Då kan det vara kul att veta att detta faktiskt är det äldsta bevarade radhuset i staden.

Rosenvingeska huset vid Västergatan är juvelen bland Malmös 1500-tals byggnader.

Västerut vid Adelgade, nuvarande Västergatan, hade en släkting till Jörgen Kock uppfört en byggnad av rött tegel. Där finns familjen Rosenvingska släktmärke, ett S.K. vapen, inhugget. Den såg ut så här. Vägarna inuti huset var målade i vackra mönster. Rester av målningarna finns ännu kvar. 1571 tvångsinkvarteras en legoknektshop i gården. Man for fram med stor våldsamhet och när Erasmus var dem Brock något senare flyttade in var förödelsen ett faktum. Erasmus var provinsialapotekare för hela Skåne. När Skåne blev svenskt 1658 satt kyrkoherden i Bunkeflo Hans Allesen som ägare i gården. Hans avslöjades som anhängare till den sammansvärjning som 1659 försökte återföra Malmö till Damark. Kyrkoherden fördes ut på Stortorget för att avrättas, men benådades i sista stund. 1712 hemsöktes Malmö av den fruktade pesten. Denna drabbade även Rosenvingska huset dåvarande ägare Sara Wassmund. Under medeltiden var Västergatan (och fortsättningen Adelgatan-östergatan) huvudstråket genom Malmö. Där ligger fortfarande Rosenvingska huset, en av stadens främsta och bäst bevarade medeltidsbyggnad.

Här bodde en mycket rik kvinna på 1530-talet. Anne Mogensen Jensen var dotter till borgmästaren Peder i Helsingör. Hon var själv gift med Mogens Jensen som var ingen mindre än kung Christian II:s skrivare, d.v.s. med ett modernare ord sekreterare. Mogens dog 1528 och änkan flyttade snart in i det ståtliga huset vid Västergatan, Malmös huvudgata på den tiden. År 1534 satte hon upp den ståtliga bildstenen ovanför sin ingång. Hennes mans vapen, en ros och en vinge, pryder stenen tillsammans med hennes eget vapenmärke, två liljor.

Den vackra bildstenen från 1534 pryder alltjämt den plats i Rosenvingeska huset där den första gången knackades in. Foto: Sven Rosborn.

Försök att läsa texten på stenen. Klarar du det är du att gratulera. Den är nämligen på gammal plattyska. Jag gör det lätt för dig och ger det hela på svenska: "Ack människa, betänk din lott, Hur Gud av jord dig skapat blott, Hur döden smyger, tjuven lik, Och rycker bort både arm och rik." Rik var förvisso denna kvinna. Hennes son, senare ägare av huset, blev vad det led också borgmästare i Helsingör och dessutom kungens toldere, d.v.s. skatteindrivare. Det var han som hade att se till att Öresundstullen betalades av alla skepp som passerade Helsingör. Guld var en metall som var välkänd i detta hem.

Egentligen är det otroligt att den vackra stenen bevarats helt oskadad. 1815 täcktes nämligen både sten och fasad av ett tjockt putslager. Den gamle malmöforskaren Einar Bager hjälpte till att hugga ner putsen 1950 på jakt efter stenen. Han har själv berättat för mig vilken fröjd och förvåning det var att frilägga detta, av ödet, oskadade mästerverk.

Fler otroliga saker skulle emellertid inträffa under huset restaurering i början av 1950-talet. Innertaket var intakt men hade på 1800-talet försetts med gipsstukatur. Einar var själv uppe på stegen och knackade bort putsen. Vad skulle man väl inte finna för underbart trätak under gipsen! Besvikelsen var stor. Vanliga råa träbjälkar och träplank! Men under arbetet föll en mängd pappersbitar som snöfall ner över min gamle vän. Förvånat konstaterade han att dessa hade en tryckt dekor och var målade. Besvikelsen utbyttes nu i triumf. Taket hade i slutet av 1500-talet blivit täckt av en papperstapet, Nordens i dag äldsta kända. I Malmö blev tapeter vanliga först långt in på 1700-talet. I Malmö museums medeltidssal finns några av arken från Rosenvingetapeten numera till allmänt beskådande.

Välbevarade kalkmålningar från 1500- och 1600-talen blottades när man började knacka bort putsen på väggarna inomhus. En väggmålning ställde till problem för Einar och konservatorn Folke Malmberg. Det var en bild från 1600-talet av farodottern Uarda som finner Moses i vassen. Faraos dotters ansikte var emellertid svårt skadat. Vad skulle man göra! Målningen krävde ett ansikte. Jag minns det som i går när Einar berättade för mig. Under en kaffepaus på ett angränsande café hade plötsligt Einar huggit tag i konservatorn: - "Där är hon ju, faraos dotter!" In på cafét hade Gamla Västers på den tiden mest beryktade "galanta" dam gjort entré. När arbetet fortsatte var det denna dam som fick utlåna sina ansiktsdrag åt 1600-talets Uarda. Det kan låta som en Piraten-historia men den är helt sann.

Allt detta och mer därtill finner du genom att gå in