ödra
Förstadsgatan
Södra Förstadsgatan med Triangelen.
|
|
Foto:
Åke Jörleby 
Södra Förstadsgatan sedd mot Triangeln. Bilden är från mitten av 60-talet.
På vänster sida kommer väl vi ihåg biografen Aveny[Kaninen] och Stippes korvbar
uppför trappan hitom. Ännu vänstertrafik som synes.
Triangelen i Mitt Hjärta 
Infarten. Södra Förstadsgatan har i århundraden
varit infarten till Malmö söderifrån. Från centrum ut mot Dalaplan har tomterna
bebyggts i olika perioder. Det har givit gatan dess speciella karaktär.
Mönstret bröts abrupt när rivningarna vid Triangeln tog fart. Tre kvarter
berördes mer eller mindre, nämligen Kaninen, här låg som vi alla vet
Pildammsskolan på hörnet av Rådmansgatan - S:t Johanessgatan samt Falken och
Korpen. En del av kvarteret Falkens gamla bebyggelse finns kvar längs
Mjölnargatan, men längs Södra Förstadsgatan finns inget kvar.
Södra Förstadsgatan har breddats och ändrat riktning en liten aning. Jämför
bilderna så syns det tydligt.
Sedan långt tillbaka i tiden var faktiskt Triangelen på 1900-talet en viktig
vägknut där vägarna från Lund [nuvarande Föreningsgatan] Ystad [ nuvarande S:a
Förstadgatan och Västervång [ nuvarande Rönneholmsvägen] och där stadens
Centrum strålade samman [ S:a Förstadgatan] Namnet faställt år 1960.
Affärsstråket.
Södra Förstadsgatan har alltid varit ett intensivt affärsstråk, men på vår bild
från 60-talet har affärslokalerna redan tömts.
Husen står och förfaller i väntan på att rivas. Går vi tillbaka några år finner
vi att här låg en härlig blandning av butiker. I huset längst bort i raden med
de stora fönstren hade Bell Stenberg sin gardinaffär sedan följde Kinaboden,
ett bageri, en fruktaffär, en modeaffär, en kol- & vedaffär, en modeaffär
till och slutligen, framme vid Spångatan, fanns Lås-Borgström.
I början av 70-talet började rivningarna i kvarteren, men det var inte förrän
1987 som det stora komplexet med hotell och köpcenter började byggas.
De avrivna tomterna blev under tiden parkering och längs Södra Förstadsgatan
placerades baracker med små butiker.
Nog känner vi väl igen oss, Triangelens hållpslats.
Spårvagn Linje 2 vid triangelen på väg ner via Södra Förstadsgatan.
I bakgrund dåtidens Rådmansgatan till höger samt Södra förstadsgatan till vänster.
1960 station Triangelen linje 3.
Sjöbohms Skomagasin, skor & Galoscher 1915. Nog känner vi väl igen Triangelen när vi sedan ser gatan ner Södra Förstadsgatan, Malmö.
Södra Förstadsgatan 84, Malmö Triangelen, väl trafikerad av både hästtransporter och i bakgrunden som vi snart får lära oss, spårvagnar på frammatch.
Nog känner vi väl igen oss och ser Idoff, som många har besökt och säkert inhandlat både ett och två par. Lägg märke till vänster den reklampelare som då fanns, väl belamrad med reklamskyltar och alla andra annonser.
Pildammsvägen.
Triangelen, Malmö. Foto år 1914.
Här ser vi
fastigheten på Rönneholmsgatan 6. Här trängs både spårvagntransporter och
hästtransporter. Spårvagnen på väg bort över Rönneholmsvägen och
hästtransporten på väg ner i Davidshallsgatan.
Just här utbröt branden natten den 10 juni 1911. En patrullerande polis
upptäckte att det brann på femte våningen.
Den ena ångsprutan efter den andra rekvirerades så att släckningsarbetet kunde
påbörjas. Som tur var utrymmet där elden började obebott.
Men här fanns ett lagret för AB Amerikanska råtobaksimporten och
Rönneholmsvägens fotografiateljé samt ett antal vindskontor för fastighetens
boende. Brandmännen hann bringa den dyrbara fotografiapparaten i säkerhet.
Resultatet av branden blev att vindsvåningen brändes ur och flera rum på fjärde
och tredje våningen vattenskadades.
Men som synes fastigheten i bild står kvar än idag 2003.
Historia: Gatan i bild känner vi som
Rådmansgatan, men den har tidigare innehaft namnet Pildammsvägen (felstav på
karta Pildamsvägen).
Detta namn fick den ha fram till året 1938, då namnet Pildammsvägen sattes på
dagens Pildammsvägen.
|
|
Pildammsvägen. Triangelen, Malmö. Foto år 1914.
Pildammsvägen fick sitt namn i samband med beslutet
att en ny trafikled skulle dras från Rönneholmsvägen som en förlängning av
Fersens väg genom gamla idrottsplatsen förbi Pildammarna och dess
koloniträdgårdar och fram till Dalaplan. Den äldre Pildammsvägen döptes om till Rådmansgatan som en påminnelse om att rådmän
och borgmästare i långa tider ägt jord och betesmarker på området och även
byggt de villor som en gång låg i en lång rad längs med Rönneholmsvägen mellan
Triangeln och nuvarande Stadsteatern på den mark som i dag heter
Magistratsparken. Magistratsparken som anlades året 1945.
Här fanns tidigare egendomar som Carlstorp, Rosenhill, Fridhem, Carlsro,
Fredriksro samt Henriettero.
Samtidigt som Rådmansgatan fick sitt nya namn blev den också kortare. Under
sitt gamla namn Pildammsvägen hade den nämligen tidigare fortsatt över Carl
Gustafs väg och in mellan det gamla lasarettsområdet och koloniträdgårdarna vid
Pildammarna. Denna del av den gamla Pildammsvägen finns fortfarande kvar som en
intern trafikled på Universitetssjukhuset, MAS område. På Anders Nilsons karta
år 1904 kan vi se att här finns även utmarkerat två plan som dessvärre båda
försvann året 1940, det
ena
Roskildeplan i
norr mot Idrottsplatsen samt Klosterplan mot Östra Rönneholmsvägen.
|
|
Minns Du, år 1917.!!!!!!!
|
|
Denna bild visar danskarnas
position vid Triangeln 1677. Över de ruinerade möllorna mitt i bilden ses S:t
Petri kyrka. Till höger, bakom röken vid trädet, ligger
Österport/Drottningtorget.
Tankar över ett fridfullt torg
Av Sven Rosborn
Per, en kollega på Fotevikens
Museum, kom till mig häromdagen och sa:
- "Jag och Paula har
flyttat till Österportsgatan i Malmö.
Jag förväntar mig något historiskt om området i Malmömagasinet!"
Vilka krav! För att
emellertid inte äventyra den fina arbetsstämning som råder på vårt
vikingamuseum tillägnar jag denna artikel området kring Drottningtorget. Men
vad ska jag skriva om? Kanske om den märkliga fången med de långa benen som
hittades nedgrävd invid Österportsgatan? Nej, då var det bättre med den
halshuggna kvinnan som vi hittade nära torgets korvkiosk. Eller varför inte det
makabra innehållet i en istertunna från Chicago som packades upp vid Schougens
bro. För att läsarna inte ska tro att jag bara är inriktad på bisarra saker ska
jag emellertid nöja mig med något mindre dramatiskt - en kort tillbakablick
över blodbadet på Drottningtorget. De andra episoderna får ni allt vänta på.
Varje stad med självaktning
håller sig med ett blodbad. I Lund slog herremännen ihjäl bönder på löpande
band 1525, i Linköping trillade huvudena både hit och dit när Karl IX gjorde
upp med sin släkt. I Ronneby slog Erik XIV ihjäl tvåtusen människor - hela
stadens befolkning - år 1564. I Stockholm blev den vänlige Christian II lurad
att minska befolkningsmängden och i Malmö flöt den 26 juni 1677 blodet i så
strida strömmar att ett tyskt ögonvittne berättade att vattengraven runt staden
hade antagit en rödaktig färg.
Malmö och Skåne hade ju
genom tjocke Karls osannolika tur 1658 blivit tämligen olustigt avkopplade från
det danska riket. År 1676 landsteg danskarna vid Råå för att återta sina
förlorade landskap. Den unge Christian V ledde själv återerövringen.
Motståndaren var den unge Karl XI, en tjugoåring som - ni får ursäkta - inte
var torr bakom öronen. Dessa två herrar skapade under fyra års krig ett helvete
utan like för den skånska befolkningen. Danskarna hade en förkärlek att erövra
städerna och plundra och våldta den danska befolkningen. Svenskarna var
likadana. När t.ex. hälsingborgarna flydde in på borgen Kärnan och härifrån
fick se svenskarna bränna upp hela staden fick de ett ultimatum direkt från
svenskkungen: - "Kapitulera, annars ska vi inte skona en enda människa,
inte ens barn i moderskötet!"
Den danske kungen hade tur
i början av kriget. Alla städer och fästningar i Skåne kapitulerade, endast
Malmö var våren 1677 i svenskarnas händer. Visserligen hade svenskarna
"segrat" vid slaget utanför Lund den 4 december 1676 men någon seger
vill jag inte kalla det. Svenskarna förlorade halva sin armé i slaget och redan
tidigare hade de svenska bondsoldaterna dött som flugor i olika epidemier. Karl
XI fick bege sig hem för att tvångsutkalla en ny här.
I juni 1677 slog danskarna
en järnring runt Malmö. 14.000 soldater började belägra staden. I det helt
inneslutna Malmö satt den svenske guvernören Fabian von Fersen med tvåtusen
svenska soldater och dubbla antalet malmborgare i vapen. Danskarna började
gräva långa och djupa löpgravar mot Västerport vid Malmöhus, mot Söderport vid
Gustav Adolfs torg och mot Österport vid Drottningtorget. Drottningtorget fanns
givetvis inte på 1600-talet. På den tiden täcktes torgets yta av en sex meter
hög och mycket bred försvarsvall. Där Vagnsmuseet idag ligger fanns en bred
vattengrav. Själva porten Österport låg trettio meter ner på Norregatan.
På morgonen den 26 juni
gick danskarna till anfall mot alla tre portarna. Fabian von Fersen hade
placerat sina tvåhundra ryttare vid Malmöhus. På andra sidan staden, vid
Österport, satte Fabian malmöborgarna. Huvudanfallet kom mot Österport! Kanske
räknade danskarna med att de danskfödda malmöborgarna genast skulle kapitulera.
Man räknade helt fel. Generalmajor Bibow ledde personligen anfallet. Danskarna
lade i kulregnet ut pontonbroar och det rödklädda danska livregementet rusade
uppför vallarna. Taktiken var att ta sig tvåhundra meter ner till Österport och
öppna porten. De tretusen ryttare som stod vid Värnhemstorget skulle sedan
kunna storma in i staden.
En malmöryttare får en
desperat ordern i närheten av våra dagars korvkiosk:
- "Rid till Malmöhus
och hämta von Fersen".
Ibland när jag går på
Östergatan tycker jag mig höra en galopperande häst som i rasande fart hotar
att ränna över mig. Likaså kan man kanske också höra de tvåhundra ryttare som
en kort stund senare i full galopp spränger fram utmed den långa gatan. Och se
där; Fabian von Fersen rider själv i spetsen för sina ryttare. Han har insett
att Malmö håller på att förloras. Faller Malmö faller hela Skåne från
svenskarna. Bara några få meter norr om Österport har samtidigt malmöborgarna
formerat sig till en sista desperat stridslinje. Kampen är våldsam, det är
blanka vapen man mot man. I sista ögonblicket tid når Fabian fram, fienden
retirerar, general Bibow stupar och Fabian själv störtar, dödligt sårad. Det
blev kanske ändå en dramatisk historia. Ni gode läsare får ursäkta. Jag bättrar
mig till nästa vecka.
Allt detta och
mer därtill finner du genom att gå in 
