Den svenska tomten
I Sverige har vi en lång tradition där ordet tomte, tomtegubbe eller tomtekarl syftar på det övernaturliga väsen som ansågs regera över gårdstomten. Det finns i Norden berättelser från tidig medeltid som visar att man tänkte sig att tomten befrämjar gårdens avel och ägarnas väl och ve, förutsatt att man höll sig väl med tomtegubben. Den här folktron var så utbredd att kyrkan och t o m heliga Birgitta varnade för denna vidskepelse.
Den gamla gårdstomten hade ingenting med människornas julfirande och våra dagars julklappsorgier att göra. Det var framför allt tomtegröten som kom att knyta honom till julen. Tomten tog nämligen inte betalt för sina tjänster. Gröten blev belöning för ett år av slit och släp.
Det finns många berättelser om vad som kunde hända om husmor ej tillrädde julgröten så att tomten blev nöjd. Bråkade man med tomten kunde han se till att djuren dog eller huset brann ner. Det gällde alltså att hålla sig på god fot med tomten.
Ingenstans i någon äldre tomteberättelse ur svensk folktradition antyds det att den här besvärliga figuren hade någon speciell funktion vid julen, förutom att äta upp sin årslön i form av gröt. Han förknippades aldrig med julklappar, julgran eller någonting annat som har med jul att göra.
Det troligaste är att jultomten som vi känner i Sverige idag är en hybrid av gårdstomten, Sankt Nikolaus och julbocken. Gårdstomten fick låna ut sitt namn och utseende plus seden med julgröten. Sankt Nikolaus bidrog med julklappsutdelningen. Den speciellt nordiska seden att någon i familjen klär ut sig med lösskägg och huva fanns långt före jultomten men då i julbockens gestalt.
Jultomten växte fram successivt från och med 1864 då han för första gången nämndes i tryck. Elias Sehlstedt och Viktor Rydberg gav ut tidskrifter som handlade om en tomte figur som påminner om folktrons tomte. 1875 gav Rydberg på nytt ut sin "Lille Vigg, denna gång illustrerad med teckningar av den då 18-åriga Jenny Nyström. Det kom att bli hon som gav den svenska jultomten en egen profil som skiljer sig markant från den biskopslike Nikolaus. Den kontinentale julklappsutdelaren blev i svenska tappning dvärgvuxen, godmodig, grå och gubbig, med röd luva och långt skägg. Medan jultomten i de anglosaxiska länderna är en fiktiv figur som barnen aldrig ser ( han klättrar in i huset genom skorstenen på natten när alla sover ) är han i Norden en högst levande figur som på julafton uppenbarar sig och delar ut sina presenter.
Vättar är avlägsna släktingar till tomtarna, fast mindre. De är alltid gråklädda och männen bär långt skägg. I allmänhet håller de sig gömda och visar sig bara vid juletid... Men bara om de har lust. Helst vill de vara ifred och de avskyr om man pratar för mycket om dem. Vättar är lättstötta små varelser, med utpräglad vaktinstinkt, som man bör hålla sig väl med. Gör man dem en tjänst får man oftast en gåva. Den bör man ta väl vara på, även om den bara ser ut att vara ett knippe ris. Morgonen efter har riset nämligen förvandlats till guldpengar eller ädla stenar.
Gårdsvättarna bor helst under boningshus eller möjligen stallbyggnader. De vill ha det varmt, rent och välordnat omkring sig.
Om gårdsfolket missköter husen blir vättarna sura och flyttar därifrån. Det är inte så kul då en sur vätte kan få för sig att ställa till med mycket oreda innan han sticker. I värsta fall kan han få för sig att göra gårdsfolket, särskilt barnen, sjuka.
Vättar avskyr hett vatten. Där av seden att stampa i backen och ropa: Huka er därnere! innan man häller ut diskvattnet på marken.
Enligt traditionen ska allt som hamnar på golvet tillfalla vättarna, pengar, brödsmulor etc. En god husmor städar alltså inte innan vättarna hunnit hämta det de vill ha.
Skogsvättarna bor familjevis under stenar eller träd. På vissa håll i små samhällen ihop med andra familjer. De är inte direkt folkilskna, men tycker illa om främlingar och människor som stör deras ordning.
Vättarna tar på sig ansvaret för att vakta sin omgivning. Det kan vara en skog, en ö eller någon annan avgränsad plats. Den som gör intrång på vättarnas område måste vara försiktig med vad han gör.
Kallkällor har ofta vättar som väktare. För att inte få sitt vatten förgiftat kan det vara smart att spotta i vattnet och mumla: Tvi för vättar och tvi för allt ont! innan man tar sitt vatten.
Vättarna har gjort sig kända för att sabotera allt från skogsavverkning är till vägbyggen som inkräktar på deras domäner. På Island bygger man ingenting utan att först ha konsulterat någon klok gubbe eller gumma som har kontakt med de underjordiska. Säger vättarna nej bygger den kloke islänningen sitt hus någon annanstans.
På senare år har människornas gärningar skapat en ny sorts vättar, Illvättarna de skapades av ilska på människornas miljöförstörningar och städer, de är mordiska av sig och vill förstöra för människorna de kan oftast tända eld på saker med tanken (psykoseni) och de gillar att anlägga mordbränder.
Viktor Rydberg kan med all rätt kallas för den svenske jultomtens fader och Jenny Nyström för hans moder.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken. Viktor Rydberg
