Spökkon och lerhuvudena i S:t
Petri
Av Sven Rosborn
Åtta meter över markytan
sitter de där, de gåtfulla konstnärsalstren. De var gamla redan när Columbus
upptäckte Amerika, än äldre när Linné besökte platsen. De sitter där än -
Malmös äldsta och mest anonyma konstverk!
S:t Petri kyrka bjuder på
många spännande överraskningar för alla de som vill leka lite historiska
detektiver. Vi människor är bra konstigt funtade; vi tittar bara rakt framåt
och åt sidorna utan att höja blicken. Se bara på dig själv. Hur många gånger,
när du går runt i Malmö city, lämnar din blick gatuplanet för att utforska allt
det otroliga som husfasaderna högt däruppe erbjuder? Och ändå sitter mycket av
vår historia bokstavligt talat uppåt väggarna.
Malmös äldsta bevarade
konstverk hittar du just här uppe. Du får dock smyga dig runt S:t Petri kyrka
på "fel" sida, d.v.s. den norra sidan som alltid ligger i skugga.
Ytterst få malmöbor går denna vägen, alla söker sig utmed södra sidan vid
Själbodgatan. Strunta i vad andra gör och tag den andra vägen nästa gång. Då ser
du uppe i takfoten kring koromgången ett stort antal ca 15 cm stora
djurhuvuden. Dessa har skurits ut ur den fuktiga leran innan lerstenen bränts
till tegel. Vi befinner oss på 1310-talet.
När det nya Malmö Museum
stod klart 1901, nuvarande gamla huvudbyggnaden i Stadsbiblioteket, hade man
för den stadshistoriska utställningen låtit gjuta av dessa skulpturer i gips.
På 1950-talet kastades kopiorna in i ett magasin och for verkligt illa. Här låg
de tills jag 1985 åter tog och satte upp dem i medeltidsutställningen på Malmö
Museum. Kanske finns de kvar där än - om inte, ta med en kikare om du ska se
originalen i detalj. Då kan du nämligen tydligt se de kristna kors som ristats
i djurens pannor. Vad är detta för någonting? Varför sitter huvudena här?
När man lade grundstenen
till den nuvarande S:t Petri kyrka på 1310-talet är det troligt att man gjorde
detta just på den plats i norra koromgången där figurerna sitter. Direkt intill
djurhuvudena löper nämligen inne i muren spiraltrappan till vinden. Det är logiskt
att man redan i byggstarten byggde denna trappa, Malmös äldsta bevarade. Om
murpartiet med djurhuvudena varit den första som restes, kan djurhuvudena och
de kristna symbolerna ha haft till funktion att köra bort de mörka krafter som
alla då visste fanns åt norr. Det hela blir än mera sannolikt eftersom man på
ett djurhuvud har ristat in "AD 1__". Som malmöforskaren Einar Bager
konstaterat kan här ha stått årtalet för Petrikyrkans grundläggning. AD står
för latinets Anno Domine. Tyvärr har en slarvig tegelslagare råkat sätta ett
tumavtryck i den våta leran precis över årtalet. Kul med ett gammalt tumavtryck
men det exakta årtalet hade varit än roligare!
I S:t Petri kyrka levde
skräcken för onda krafter i norr kvar långt in på 1800-talet. Det berättas att
nattvakten i kyrktornet skulle blåsa en gång i kvarten i luckorna åt alla fyra
väderstrecken utom åt norr. Om han även tutade åt norr skulle nämligen spökkon
komma farande. Finns det ett samband mellan legenden och djurhuvudena i norr.
De ser ju faktiskt ut som kohuvuden!
På S:t Petri kyrkas norra sida direkt under
takkanten finner du Malmös äldsta konstverk.
Sankt Petri Församling i
Malmö. Kyrkan är uppförd 1319-1350 i gotisk
stil. Kyrkan placerades i det då centrala Malmö. Vid 1400-talets början brast
en av dess gavlar och ryttartornet på västra fasaden störtade samman. Var
katolsk kyrka fram till ungefär 1530. Kyrkan har många vackra målningar från
tidigt 1500-tal. Som vi läst om tidigare så vet vi idag att förr i tiden
begravde man personer inne i kyrkan vilket man kan studera i denna kyrka, där
finns nummer på begravningsplatserna i kyrkan och på kyrkogården samt på
bänkarna i kyrkan. Begravningsplatser inne i kyrkan upphörde strax efter år
1800. Ännu år 1870 hade S:t Petri ännu inte fått den höga spiran denna kom inte
på plats förrän år 1890. Claus Mortensen blev kyrkoherde i S:t Petri kyrka. Han
ligger också begraven där. Hans enkla gravsten finns i koret framför högaltaret.
Den latinska texten inleds med hans namn: Nicolaus Martini. Claus Mortensen var
född i just Malmö 1499. Samme Claus går att beskåda i Triumfbågen i Malmö S:t
Johaness Kyrka tillsammans med reformatorerna Martin Luther och Olaus Petri.
Claus Mortensen utgav dessutom 1528 en psalmbok på danska.
När man övade bröstsim från S:t
Petri tornspira
Av Sven Rosborn
"Tycker att sprickorna
i kyrkan har blivit lite större på senare tid!"
Jag träffade en ung men
ändå gammal trotjänare i S:t Petri kyrka häromdagen som uttryckte vissa
farhågor. Det var med anledning av den inklädning av kyrkan i
byggnadsställningar som nu pågår. Vi enades dock om att de nog vet vad man gör,
de som åker hiss utanpå tornmuren upp till sin upphöjda arbetsplats. Samtalet
gjorde emellertid att jag dedicerar denna artikel till vårt gamla kyrktorn mitt
i Malmö.
|
|
S:t Petri Kyrka. S:t Petri kyrka, vars kordel,
d.v.s. östra del, troligtvis invigdes redan 1319 stod klar först i slutet av
1300-talet. Detta har säkert berott på att digerdöden hemsökte staden med
stor kraft åren 1349-1350. På 1380-talet var emellertid allt klart, kanske i
samband med det stora nordiska kyrkomöte som hölls i kyrkan vid dnna tid.
Västtornet låg då och "red" på den västra delen av långhuset. Redan
i våras (år 2001) kunde jag i denna tidning berätta hur kyrkans torn störtat
både 1420 och sedan också, mitt under uppförandet av ett nytt torn, året
1442. År 1560 slog blixten ner i den höga tornspiran och en väldig brand utbröt. Ett antal tappra män bekämpade elden och lyckades rädda kyrkan. Orsaken till blixtnedslaget kunde man snabbt finna. En gammal kärring, Jehanne Holger Thå, hade stått nere på skeppsbron och pekat på tornet precis innan blixten träffade. Det visste ju alla att hon var en häxa. Processen blev kort; Malmö var snart en häxa fattigare när väl kvinnobålet uppe på Kirseberget falnat. En ny och hög tornspira byggdes nu åter upp och friden i staden var återställd. |
Tornspiran blev emellertid
med åren rutten och behövde bytas ut vid slutet av 1700-talet. När stadens
styrande fick se kostnadsförslaget till den nya, höga spiran slog de bakut. I
stället blev det en låg och rundad barockhuv. Malmöborna skulle komma att hata
denna fula barockhuv - ibland är inte alltid det billigaste alternativet det
bästa. Det är denna fula huv som man finner på många äldre Malmöfoto. Först
1890 restes nämligen våra dagars imponerande tornspira.
Vi har faktiskt en del
ögonvittnesskildringar från året 1792 då barockhuven byggdes. 22-årige Abraham
Ekerholm, som var bosatt nere i Kalendegatan, hade verkligen parkettplats när
man uppförde den nya torntoppen. I hans dagbok kan vi följa arbetet. Den 12
juli var t.ex. murkrönet färdigmurat och timret för kyrkspiran började hissas
upp, den 16 juli föll en sten ner från tornet och slog ihjäl en arbetare. Den 8
augusti började taktäckningen av koppar.
Tornet skulle överst prydas
av en stor metallkula. Metallkulan kom upp - sedan började spektaklet. Den var
ju för liten! Det var bara till att bryta upp koppartaket så att kulan kunde
tas ner. Urmakaren Högberg gick i spetsen för aktionen. För detta blev han av
Bäckström "på källaren" skymfad och utskälld som "kältring,
rackare och lusknekt." Högberg stämde då krögaren vilket var lite
obetänksamt gjort. Krögaren kunde nämligen visa upp skuldbrev på urmakaren för
hela 3000 daler och svor på att göra honom utfattig.
Den 27 augusti klämtade
Knutsklockan i S:t Petri för att sammankalla stadens borgare till ett viktigt
möte i kyrkan. Ett antal borgare, med Högberg och handelsman Sonesson i
spetsen, hade klagat på att hela tornbygget var oförsvarligt eftersom
tillbygget i höjd blivit för lågt. Staden hade ju också blivit lurad eftersom
entreprenörerna hade sparat metall och gjort kulan för liten. Att ordväxlingen
under mötet varit högljudd framgår av att Sonesson ansåg att hans efterkommande
femtio år i framtiden skulle stå och förbanna hans grav om han inte sa sin
hjärtas mening.
Lördagen den 8 september
1792 var vår dagboksskrivare med en vän uppe i tornet för att invändigt bese
den nya taket. Eländes elände! När de på återfärden skulle krypa ner genom
hålet i golvet hade arbetarna spänt rep över hålet och krävde utträdesavgift.
12 skilling fattigare nådde en svärande Abraham den trygga marken. En annan
händelse, som inträffade långt senare, var när en arbetare lade sig över den
runda kulan överst på tornet och utövade torrsim i luften. Händelsen kunde
noteras över hela Malmö och det renderade övningssimmaren hårda böter. Det
ansågs inte värdigt den svenska kyrkan att lära ut simningens ädla konst på
detta högst officiella sätt.
Allt detta och
mer därtill finner du genom att gå in 
