Kungarna Abel
och Kristoffer död. Ärkebiskop Jacob, föll, liksom Kristoffer, senare också
offer för en mördares hand. Trärelief i medeltidssalen på Malmö museum.
Grundades Malmö av Skånes äldsta
mordoffer?
Av Sven Rosborn
Vem var det som grundade
Malmö? Jag har ett hett namn. Även om denna artikel skrivs i lite lättare form
vilar den på seriös forskning. Jag är beredd att för höge lärde på lärdes sätt
lägga fram så många indicier att tynger ner personen ifråga. Sådana hypoteser
och källskriftanalyser ska jag dock bespara dig som läser detta. Det är
istället lika bra att gå rakt på sak. Han hette Jacob och var ärkebiskop i
Lund.
Under första hälften av
1200-talet styrdes Danmark av Valdemar Sejr, en till synes klok karl. Han hade
tre söner vilka skulle komma att bli kungar efter varandra. Först ut efter fars
död var Erik. Han hittade på en ny skatt; alla som hade en plog skulle betala.
Öknamnet Erik Plogpenning säger klart vad folket tyckte om detta påfund. Efter
en tid mördades han raffinerat av brodern Abel. Erik fördes ut i en fiskebåt
och kastades i vattnet i två delar, en fullständigt huvudlös handling. Abel
själv fick snart ett spjut genom halsen i ett krig mot friserna och siste
brodern, Kristoffer blev nu kung. Han var av samma råa kaliber som broder Erik.
Stackars danskar!
Under Kristoffers tid fanns
det en ärkebiskop i Lund som hette Jacob Erlandsen. Jacob hade tidigare varit
biskop i Roskilde men kunde 1254 rida in i Lund som kyrkans ledare i Danmark.
Kungen rasade; han hatade prästen. Jacob kom från en mäktig familj, den s.k.
Hvideätten. Med kraft hävdade han kyrkans rätt mot kungamakten. En gång när
prästerna blivit försenade pga hård vind att komma till kungens riksråd i
Nyborg skrek Kristoffer åt dem: "- Sent kommer oxdrivarna." Vänligare
riksdagsmöten i Danmark hade man varit med om!
Kristoffer anklagade ärkebiskopen
för att ha anlagt städer och borgar på kronans strandmark. Jacob svarade att
han hade rätt att göra detta där kyrkans egendomar nådde ut till havet. Det är
här som troligtvis Malmö kommer in i bilden. Jacob behövde en säker förbindelse
från Lund över södra Öresund till Köpenhamn, en stad som också ägdes av kyrkan.
Så uppstod på 1250-talet Malmö som ett färjestad, med en brygga och ett
präktigt stentorn som strandskydd.
En natt i februari 1259
bröt sig kungens män in i ärkebiskopens gård Gisleberga i Teckomatorp i Skåne.
Man band Jacobs fötter under en häst och satte en mössa av rävsvansar på hans
huvud. På detta nesliga sätt fördes ärkebiskopen över Danmark till Hagenskov
slott på Fyn där han kastades i en fånghåla. Jacob lyckades ta sig ur fängelset
och flydde till sin borg Hammershus på Bornholm. Samtidigt dog Kristoffer. Han
blev mördad genom gift som en präst hällt i kungens nattvardsvin.
Nu följde ett väldigt
inbördeskrig. Den tyske härskaren Jarimir drog plundrande fram på Själland,
erövrade Köpenhamn och brände för fullt. Han kom också över till Skåne men ska
här ha dött med en skånsk bondkvinnas dolk i ryggen. Skånska kvinnor har alltid
varit handlingskraftiga. Själv hade Jacob Erlandsen 1264 tagit sig till påven i
Rom. Här stannade han i tio år. På hemresan, på ön Rügen, dog han.
Jacob gick i en fälla. Han
trodde att den nye kungen av Danmark var vänligt sinnad. På Rügen väntade
emellertid kungens mördare. En fullträff och Jacob föll till marken med en
armborstpil i huvudet. Kroppen kokades så att man kunde frilägga benen. En
praktisk åtgärd om man skulle föra kvarlevor lång väg. Benen lades i en liten
träkista som sedan fördes till Lund där den begravdes i en klosterkyrka. Här
återfann arkeologer den på 1970-talet. När man öppnade kistan hittade man
kraniet efter Jacob. Armborstpilen låg fortfarande kvar inne i huvudet.
Kvarlevorna efter Jacob, Malmös troliga grundare, är nu inmurade i domkyrkans
södra tvärskeppsmur.
Allt detta och
mer därtill finner du genom att gå in 
