Kalendegatan, Malmö.
Året 1860.
|
|
Apotek Lejonet.
Själva Teschska Palatsets
fasad mot just Kalendegatan. Bildens årtal okänt. Dock kan man se bl.a. WASA
försäkringsskylt till vänster över portalen.
Tillverkningen av lemonad samt mineralvatten var omfattande varför alla
drickavagnar eller andra ombud fick lasta detta just ifrån Kalendegatan
eftersom lokalerna vete just mot denna gata. Vem kommer inte ihåg den lilla
kiosken som låg inklämd ut mot just Kalendegatan i Passagen.
Samma gata år 2001.
|
|
Hippodromen, Malmö. När vi ändå är på Kalendegatan så får
vi inte glömma bort Hippodromen lägg märke till den hästskoformade portalen
vilket man passerade på väg in till cirkusens entré.
Cirkusdelen stod klart året 1899 i november månad. Man kunde även passera
igenom passagen bort till Elimkyrkan som senare leder ut och fram till
Djäknegatan.
Historia: Denna gata fått sitt namn år 1864
efter Calentegården, med sitt Calentegille.
Det var ursprungligen ett andligt gille från Tyskland. Som tidigare nämnts så
har Kalendegatan varit uppdelad i två delar, norr samt söder om Baltzargatan.
Den norra delen har tidigare burit namn som
"Thet Straede" "Kalenthe Straedit" och #Her Clausis
strede" 1476 samt Callentegatan 1652.
Södra biten var ett av" byens vandlöb",
det vill säga ett stort stinkande avlopp.
Detta stinkande avloppsdike fick namnet Krageviken (Kråkviken) 1504 och när det
sedan dikats ut och blivit till en gata hette den Claus Mortensen, som föddes i
det sydvästra hörnet Kalende - Baltzargatan.
Året 1864 fick hela sträckan namnet Kalendegatan.
|
|
När den döda bjöd upp till dans!
Av Sven
Rosborn
Är det till att
ha varit på Hipp på senaste tiden? Har ni passerat genom den häskoformade
portalen ut mot Kalendegatan? Har ni kanske träffat på henne ... Karna Möller?
Lyckliga du i så fall. Då har du träffat Malmös mest berömda spöke.
På platsen
för teaterportalen låg förr ett litet tvåvåningshus i korsvirke. En liten och
smal port ledde in på gården bakom huset. Det var här inne som bryggaren Per
Nilsson Möller hade sina uthus och sitt bryggarehus. Det var här som mörkrets
makter en gång slog till. Vi ska visserligen tillbaka till 1700-talet, men vad
gör det ... några hundra år hit eller dit. Möller hade en hustru Karna. År 1736
dog hon och bryggaren gifter genast om sig med en rikare kvinna. Det skulle han
inte ha gjort. Nu börjar nämligen spöket att uppträda. Den döda Karna hade
uppenbart något otalt med sin man och snart sprider sig nyheten i hela Malmö
att huset på Kalendegatan är hemsökt.
Sällan har
det setts så mycket folk på Kalendegatan som då. Kunde man få se en skymt av
spöket? Möller berättar och säljer öl i stora mängder till törstiga åskådare.
Dottern i huset berättar att spöket hade vita kläder och blekbunt ansikte.
Spöket ska också inför hennes ögon ha förvandlats från människa till en hemsk
hund. En piga menade att hon sett det med ett stort huvud liknande en tjurs,
stora ögon röda som eld och det var rent blåsvart i ansiktet. Snart vandrade
spöket ut i staden. Det kunde t.ex. växa så det tittade in i folks sängkammare
på andra våningen.
Nu var
måttet rågat. Stadens styrande beslöt att göra en noggrann undersökning.
Stadsfiskalen och pålitliga män stannade över natten i huset. Plötsligt flög
dörren till stugan upp och dottern påstod att hon kunde se hur Karna kom in i
rummet. Man undersökte dörren, stängde den men genast flög den åter upp. Nu
grävdes Karnas grav på kyrkogården, i nuvarande Kungsparken, upp och liket
undersöktes. Fanns det kanske silvernålar instuckna i tungan? Trots att allt
verkade normalt fortsatte spökerierna. Prosten Rönbeck fick order att skriva en
förbön att läsas upp från S:t Petri predikstol; något som man höll på med åren
1738-1766. Bönen tryckets också med rubriken "Bön uti Malmö församlingar
emot satans spökeri".
Per Möller
dog 1761. Kistan med liket placerades i stugan och det var många sörjande i
rummet. Plötsligt slogs dörren upp och Karna svävade in i rummet. Hon grep den
dödes händer och ställde honom upp. Gästerna flydde panikslagna. Hela natten
hördes buller från huset. På morgonen fann man den döde åter i sin kista men de
nya strumporna hade blivit hört slitna av nattens spökdans. Även om slutdansen
förekommer även i andra, äldre spökhistorier kan man aldrig vara helt säker vad
gäller Karna Möller. Kanske har hon inte försvunnit. Hör av er om ni stöter på
henne om ni har vägarna förbi Hipp.
Vi fortsätter lite längre ner i
Kalendegatan och här finner vi Kompanihuset byggt omkring år 1520.
|
|
Huset byggt på 1520-talet. Ägare en gång i tiden
Danska Handelskompaniet. Vissa delar väl bevarade bl.a. två [2] ugnar.
Historik: Vid 1500-talets början framstod Malmö som den, näst Köpenhamn,
mäktigaste staden i det danska riket. Orsakerna härtill finns att söka dels i
1400-talets förra hälft. Staden blev då centralort för landets myntprägling och
förlänades av Erik av Pommern privilegier, donationsjordar och ett eget
stadsvapen - dels i tidens oro och slitningar mellan de skandinaviska länderna.
För en fortsatt expansion var utläggandet av ett ordentligt torg en
förutsättning. Planer på ett sådant tycks ha funnits redan 1522 då Jörgen Kock
köpte en tomt vid det blivande torgets nordvästra hörn. Ytterligare ett bevis
på viljan att koncentrera handeln till detta område gavs 1526 då Fredrik I
skänkte stadens borgare en tomt belägen vid det blivande torgets västra sida.
Tomten var avsedd att bebyggas med ett nytt samlingshus åt det danska
kompaniet, men kom aldrig att utnyttjas för detta ändamål. Under slutet av
1520-talet och början av 1530-talet revs så de byggnader som låg i vägen och
1538 omtalas för första gången "thet ny market" d v s nuvarande
Stortorget. Genom att handeln förlades till ett torg erhöll borgarna bättre
kontroll över varorna. Men det var inte enbart gentemot bönderna man sökte
hävda rätten till lokalt handelsmonopol, även de utländska köpmännen utgjorde
härvidlag ett hot. Den danska kungamakten stödde tidigt borgarna i deras
strävan att minska Hansans maktställning, bl.a. genom förordningar i de
privilegiebrev som utfärdades för städerna. För att tillgodose gemensamma
intressen slöt de utländska köpmännen sig samman i kompanier. De var
kapitallösa inrättningar hos vilka den enskilde köpmannen kunde söka stöd i
juridiska tvistemål. Kompanierna uppförde hus och gårdar där sammankomsterna
hölls och dit varorna fördes.
Om dessa väggar kunde tala. Inne på den gamla Kompanigatan, granne med
Malmö rådhus och Malmö Tingsrätt, ligger Kompanihuset, en av stadens klenoder.
Denna lummiga, kullerstenslagda gården andas historia. Huset byggdes under
1520-talet. Vem ägaren var är för alltid höljt i historiens dimmor. Eftersom
huset är en minikopia av det ståtliga Malmöhus, uppfört 1525-29, kanske en av
kungens betrodde män stod bakom bygget.
Sögningegård. Troligtvis har nämligen huset från början varit tänkt
som en adelsmans s.k. "sögningegård". "Sögningegårdar" var
beteckningen på adelns hus inne i Malmö. Under 1500 och 1600-talet var den
skånske adeln tvungen att någon eller några gånger om året vistas vid kungen
hov i Köpenhamn. Färden över Öresund kunde dock vara besvärlig och man blev
oftast tvingad att bida tid för bättre väder i Malmö. Ville man då ha en
ståndsmässig bostad, begreppet hotell var ännu inte uppfunnet, var det bästa
sättet att själv äga ett hus att söka sig till - en sögningegård. I samma
kvarter som Kompanihuset fanns under 1500-talet ett flertal sådana gårdar; alla
placerade inne i kvarteret och på så sätt skyddade, eftersom de oftast stod
tomma.
Innan Kompanihuset stod färdigbyggt skiftade
det emellertid ägare. Det var "Danska kompaniet" som tagit över huset
och gjort om det till ett gilleshus. Kompanihuset är faktiskt ett av de bäst
bevarade gilleshusen från det gamla Danmark. För att kunna hävda sig mot de
inhemska borgarna och stadens råd, gick de samman i ett gille. Till gilleshuset
förde man dyrbarare varor och här hölls sammankomster och fester.
Om bara väggar och valv kunnat tala! Så många
skratt, så mycket gråt och så många intriger och falskspeleri, som då skulle ha
avslöjats! Interiören i huset lockar till sådana funderingar. Miljöerna är
bland de bättre, som speglar stadens historia. Bottenvåningens golv är minst
sagt ojämnt. Men det får det gärna vara, eftersom detta är Malmös äldsta
bevarade tegelgolv.
Bakom en bastant dörr göms en i väggen
inbyggd toalett. En murad ränna mynnar i ett underjordiskt rum som samlade upp
gödseln. Om ni visste vad man kastade i sådana här toaletter! I Kompanihusets
latrinkammare ligger fortfarande kvar rester efter dricksglas, träsaker och
keramik. De bidar sin tid i väntan på framtida arkeologer.
1600-talets stenkonstnärer. De två spisarna i salen är båda prov på
skickliga stenkonstnärer från 1600-talet. Den ena har ett stenöverstycke, med
ägaren och ägarinnans initialer: Willum Efvert Dichmand och hustrun Karine
Pedersdatter. Spisen är uppsatt på 1630-talet. En text på latin upplyser om att
"Vad allt Gud vill, giver han och borttager allt i sin ordning. Orättvise
och på samma gång givmilde Gud." Efvert själv bär upp spisens ena
sidostöd. En tämligen spinkig man med pipskägg och mustasch. På andra sidan
ståtar hans kära hustru, en kvinna av betydligt fylligare kroppsrymd. Ja, man
skulle våga påstå att hon varit tämligen fet! På andra gavelväggen står en spis
från samma tid. Dess text är mera rakt på sak vad det gäller religiösa tankar:
"Efter denne tid enn anden tid". På de utskjutande konsolstenarna
finns två indianhuvuden vackert uthuggna. Då spisens ägare på 1600-talet, Jacob
Clausen, hade handelsförbindelser med Nya Danmark, den danska kolonin i
Amerika, är det kanske inte så underligt att det finns indianhuvuden på spisen.
De sitter här i Kompanihuset, Skånes äldsta indianframställningar.
Vett och etikett eller. Hur många fester har
inte utspelats i detta hus för mer än fyrahundra år sedan! En gammal
ordningsstadga för danska kompaniet ger smakprov. Om t.ex. en bordsgäst talade
fult om jungfrur eller betedde sig ljudligt med sin ända fick han böta. Boten
var ett antal öltunnor till brödernas välfägnad. Böter drabbade också den som
gav sin bordsgranne en kindhäst, d.v.s. örfil, eller tog honom illa om hans
näsa. Att ställa sig i ett hörn inne i huset för att låta sitt vatten ansågs
heller ej passande.
|
|
Kompanihuset övertogs 1965 av Malmö stad.
Restaureringsarbetet pågick med jämna avbrott under åren 1966-1973. Strävan var
att återge huset dess ursprungliga utseende så långt det var möjligt.
Besök gärna
denna byggnad eller andra äldre byggnader, få ene egen uppfattning om hur det
kunde vara att leva, bo, arbeta. Ett besök ger dig kanske inspiration att ta
del av just din gamla historia. Har Du något att tillföra undertecknad var
vänlig hör av Dig.