Alla våras juldrycker för stora som små
Juldrycker för stora som små, julen är om nu någon missat detta allas jul
och är det något som hör julen till så är det just juldrycker av det mest
skilda slag och här ska jag försöka återge ett antal som kanske inte ligger
direkt i våra tankar.
Barnens mjölkglögg. Recept: 1 liter mjölk, 1 dl socker, 2 mas kakao, 2 tsk kanel, 1/2 tesked kardemumma, 1 kryddmått nejlikor, 1 kryddmått muskot, 1 dl russin, 1 dl skållad mandel.
Tillagning: Blanda mjölken, socker och kryddor i en kastrull. Koka upp under vispning. Servera detta med russin och mandel. Salut.
Vinbärsglögg. Recept: 4 dl svartvinbärssaft , 1 pomeranskal , 3 kryddnejlikor, 1 kanelstång, samt russin och mandel.
Tillagning: Koka upp saften blandad med kryddorna. Låt sedan stå över natten. Sila därefter bort kryddorna. Servera därefter glöggen med russin och mandel.
Mumma. Recept: 3-4 matskedar rumsvarm honung, två (2) flaskor porter räcker med 33cl flaskor, två (2) flaskor pilsner 33 cl även här, 1 flaska sockerdricka 33cl, 5 dl vitt vin, gärna mousserad.
Tillagning: Rör ut honungen med lite porter, annars kommer den att klumpa sig i mumman. Blanda alla andra ingredienser strax före serveringen i en bringare eller i ett stop. Med denna bringare eller varför inte stop kan man sedan låta gå runt bordet. För att få den riktigt skummig rekommenderas att blanda mumman alldeles före att densamma ska serveras.
Dessa ovan recept hör man väl inte så ofta, prova detta kanhända som alternativ till allt annat som kommer att finans på bordet.
Julöl samt julmust hör till det väldukade julbordet.
Historia: Det är svårt att tänka sig ett julbord utan just dessa drycker. Men hur har nu denna jultradition uppstått?
Vi får gå tillbaka ända till Vikingatiden och till den tid då mjöd och offerblot tillhörde årets höjdpunkt. Vikingens almanacka var en trästav med inristade runor. Julens början markerades med ett dryckeshorn fyllt med skummande öl.
Vid julens slut var hornet tömt och vänt upp och ned. Ölet spelade en viktig roll under julen - man firade inte jul man drack jul.
Långt före kristendomens införande i vårt land var julen en midvinterfest där man offrade till gudarna för en god framtid. Midvinterfesten firades på årets mörkaste dag för att locka solens livgivande strålar tillbaka. Till varje stor s k offerblot tillverkades ett öl.
Mjöd, som senare blev öl, var en viktig del i de religiösa sederna. Alkoholen stimulerade och gav vid rikligare förtäring naturligtvis även en rusgivande egenskap som människan uppfattade som övernaturlig och gudomlig kraft. Ölet skänkte odödlighet, skaldeförmåga och visdom. Den som drack mjödet, drack guden själv och hans livsande.
Öl till offerbloten. Öltillverkningen gjordes nära själva bloten eftersom en förvaring var näst intill omöjlig. Ölet surnade kanske redan en vecka efter själva jäsningen. Vid denna tid fanns ingen kunskap om jäst eller jäsning. Erfarenheter visade emellertid att om en del av bottensatsen användes så startade jäsningen och en gudadryck uppstod. Det största problemet var att troll eller trolldom gjorde ölet surt. Det gällde att hålla trollen borta från jäskaret, och det gjordes genom att läsa ramsor under själva tillverkningen. På vissa håll utfördes rituella danser, allt för att hålla trollen borta, ja man till och med spottade i brygden för att hålla dem borta. När kristendomen tog över lämnades visserligen dyrkan av de gamla gudarna men det omfattande drickandet behölls. Drickande var en plikt som inte fick försummas. Drickande var ett offer vilket krävda gemenskap. Denna dryckeskultur var så fast förankrad i folkets livsuppfattning och religiösa föreställningar att kyrkan inte bara var nödd att bibehålla den, nödtorftigt kristnad, utan till och med stadga böter för den som avstod från denna allt annat än kristna rit.
Festlig samvaro. Gemensamt för olika tiders julfirande är festlig samvaro med mat och dryck och ett generöst och givmilt sinne. Alla som kom på besök skulle smaka av maten och prova det starka juldrickat. Djuren fick en mugg öl i fodret, och själva tomten inte att förglömma fick ett stop öl som man ställde under farstutrappan.
Svagdricka var gamla tiders vardagsdryck. Till julen skulle det vara ett starkare, mustigare och godare festöl som skulle passa till den kraftiga och feta julmaten. Malten var på den tiden kraftigt rostad eftersom den torkades över öppen eld. Det starka julölet innehöll extra mycket malt och blev därför mörkbrunt med en extra fyllig rostad smak och en tydlig sötma - precis som dagens julöl.
Julölsdrickandet är en plikt som absolut inte får försummas. Denna dryckeskultur var så fast förankrad i folkets livsuppfattning och religiösa föreställningar att kyrkan inte bara var nödd att bibehålla den, nödtorftigt kristnad, utan till och med stadga böter för den som avstod från denna allt annat än kristna rit.
Mjöd = alkoholdryck av jäst honungsvatten.