Den långa julklappslistan
Julklappar
Julklappen är en tradition med en relativt komplicerad historia. Den verkar ha fått sitt ursprung från flera olika företeelser. En av rötterna går tillbaka till det antika nyårsfirandet i Rom. Man uppvaktade varandra med presenter, gärna försedda med en rolig eller elak vers. Nyårs gåvor hörde också till de medeltida furstarnas skyldigheter. Så småningom spreds seden till allt vidare kretsar. Att ge varandra en julklapp ska ses som en symbol för att hedra Sankt Nicolaus.
Seder
Seden att ge julklappar härstammar från de nyårsgåvor som är kända sedan
antiken.
En annan källa är skolornas och kyrkans firande av S:t Nicholaus dag den 6
december då barnen fick "niklaspresenter".
Själva ordet julklapp härstammar förmodligen från en tradition att överlämna
skämtsamt eller ironiskt menade gåvor.
Man smög sig fram, klappade på dörren, slängde in presenten och sprang sedan
sin väg.
Under medeltiden var det vanligt att barnen fick en present på Sankt Nikolaus dag den 6 december. Som tidigare nämnts var det katolska helgonet Sankt Nikolaus ursprungligen biskop under 300-talet. Han var den store räddaren i nöden och skyddshelgon för barn vars föräldrar var fattiga samt sjömän. Man firade Sankt Nikolaus minne i Schweiz, Holland, Frankrike, Norditalien, Belgien och Nordtyskland med en fest för barnen i samband med att skolåret var slut. Om barnen varit duktiga fick de gåvor, annars fick de ris.
Efter reformationen ändrade man tidpunkten att ge gåvor till själva julen. Det var säkert den allmänna givmildheten till jul som bidrog till att klappen blev julsed. Sedan gammalt hade man vid jultid visat sin välvilja och givmildhet genom att bl a ge tjänstefolk och fattiga något extra. Så småningom sattes detta i system. I tjänstefolket berättigande lön kom att ingå klädesplagg och julkort. Man fick inte heller avvisa tiggare under jultiden. Under de senaste århundradena har seden ett ge julklappar också kommit att konkurrera ut nyårsgåvorna.
Själva ordet "julklapp" hänger samman med en folklig, svensk allmogesed att anonymt överlämna en skämtsam eller elak "gåva" vid jul. Man skrev en vers eller ett meddelande på en bit papper och fäste detta vid t ex ett vedträ. en halmdocka, en rund träkula eller en grisfot. I skydd av mörkret smög man sedan fram till det hus där mottagaren bodde och klappade våldsamt på dörren - därav ordet julklapp. Man slängde in sin gåva och skyndade därifrån för att inte bli igenkänd. Om man blev gripen fördes man under stoj och stim in i huset och där blev man bjuden på mat och dryck. Detta låter ju mycket trevligt, men om givaren hade skrivit något riktigt elakt eller obehagligt meddelande kan man ju tänka sig hur han då kände sig. Seden med "skämtgåvan" samt seden att ge tjänare och fattiga gåvor till jul resulterade så småningom i vår nuvarande tradition med julklappar.
Eller varför inte fortsätta till