Glöggens Historia.
Glögg kallades ursprungligen "glödgat vin" och var en betydligt alkoholsvagare produkt än dagens glögg. Närmast påminde 1800-talets glögg om det "glühwein" som serveras exempelvis på vintersportorter i Österrike och Schweiz. Glöggen blev så småningom allt starkare. Ett skäl kan ha varit upptäckten att karamelliserat socker förbättrade smaken, och att bästa sättet att genomföra karamelliseringen av sockret var att placera det på ett nät ovanför glöggen, tända på alkoholångorna och låta den brinnande alkoholen, som bör vara på starkvinsnivå, göra jobbet.
Eftersom förångningen och den följande avbränningen åtminstone halverar alkoholhalten kom dock karamelliseringen att snart betraktas som ett slöseri. I dag används denna process knappast vid hemberedning av glögg.
Samtidigt som alkoholhalten i glöggen gradvis ökade genom åren, tillsattes också allt mer kryddor. Egentligen har dagens glögg har ganska litet gemensamt med 1800-talets glödgade vin.
Glöggens historia
Även om själva ordet glögg är relativt nytt så har drycken gamla anor. Svensk tradition med ursprung i antiken Redan de gamla grekerna kryddade sitt vin under antiken, troligen mest för att piffa upp surt eller dåligt vin.
I Sverige har vi druckit upphettat, kryddat vin sedan 1500-talet. På den tiden ansågs kryddor i vin vara *) hälsobringande. Gustav Vasa var en av dem son anammade den populära drycken och hans personliga favorit var en blandning av Rehnvin, socker, honung, kanel, ingefära kardemumma och nejlikor.
Inspirerade av den franska drycken Brulôt började vi under 1600-talet att servera upphettad cognac med smält socker i. Efterhand ersattes cognacen alltmer med vin och drycken började alltmer likna den dryck vi idag kallar glögg. Namnet glögg kommer från ordet glödga som i sin tur betyder att värma upp.
En hundraårig jultradition
Först på 1890-talet blev glöggen en jultradition i Sverige. Ingen vet riktigt hur seden uppstod, men förmodligen var det så enkelt att den varma, söta drycken passade utmärkt under den kalla midvintern. Idag är glögg lika självklart vid julen som tomten
Glöggen var förr en hälsodryck.
Glögg i olika former har blivit en allt populärare dryck i samband med
julen. Men det var först mot slutet av 1800-talet som julglöggen uppfanns av
några sprittillverkande företag i Stockholm. De försåg glöggflaskorna med
färgglada etiketter där tomtar och andra symboler figurerade. Ungefär samtidigt
började speciella glöggserviser att saluföras inför stundande jul.
Men glöggens historia är betydligt äldre än så. Från början var det en hälsodryck, eller medicin mot olika sjukdomar. Redan i antika skrifter kan man läsa om läkande kryddor och örter sim tillsatser i upphettat vin. I vårt land blev glöggen populär som hälsodryck under medeltiden. Gustav Vasa sägs ha blivit mäkta förtjust i denna form av alkohol och han hade sin egen favorit.
Ordet glögg betyder glödgad. Det syftar med andra ord på det upphettade vinet. I vårt land omnämns detta ord i skrift först gången 1609. Det skrevs från början "glödg", vilket klarare illustrerar ordets språkliga ursprung. Vissa försök har gjorts att lansera verbformen " att glögga", men denna benämning på bruket att dricka glögg har inte slagit igenom.
Ända fram till i våra dagar har glögg innehållit alkohol som bärande substans. Från början var glöggen ganska alkoholsvag, och skulle ofta spädas ut med hett vatten, enligt gamla recept. När julglöggen börjades att lanseras i slutet av 1800-talet fanns det två (2) huvudkategorier att välja på, vinglögg samt starkvinsglögg, den senare spetsades med starksprit för att den höger alkoholhalten.
I sammanhanget i att förglömma, det finns alkoholfria glögger.