Annandagen
På annandagen december 26 tog man igen skadan efter den stillsamma juldagen december 25. Då började nämligen julgillena och julupptågen. Bland de senare intog Staffansgången, eller ritten, den främsta platsen.
Eftersom ingen fick göra rent i ladugården på juldagen, var behovet stort när det åter blev tillåtet på annandagen. Denna dag var drängarna uppe i ottan för att mocka, en syssla som på annandagen fick något av glädje och fets över sig. På många håll var det sed att drängarna steg upp så tidigt, att de hann slänga ut gödseln hos grannarna också. För den tjänsten väntade man sig sedan traktering. Fanns det någon de tyckte illa om, kunde det hända att de istället kastade in gödseln i hans ladugård.
En omtyckt sed bland de yngre drängarna var att på annandagen rida Staffan. På annandagens morgon skulle hästarna vattnas utomgårds vid en källa för att de skulle bli friska och starka under det kommande året, en syssla som omgavs av särskilda ceremonier. Staffansritten var egentligen en kappridning, men den var också fylld av magi. Vanligt var att man red runt i gårdarna och sjöng staffansvisan.
Namnet Staffansritt har samband med att kyrkans text denna dag handlar om den helige Stefanus, den första kristna martyren. I nordisk folksed har Stefanus fått lämna plats åt legendens Staffan som stalledräng. Enligt legenden, som tidigare blev känd i Norden, arbetade Staffan som stalledräng hos kung Herodes. Staffanvisan som är en av våra populäraste folkvisor, handlar i sin äldsta form - liksom legenden - om hur Staffan för fram budskapet om Kristi födelse till kungen. När Staffan vattnade hästarna hade han nämligen sett en stjärna på himlen och genast förstått vad den betydde.
På 1700-talet förekommer Staffanvisan i en ny dräkt, nu utan momentet om Herodes. Bland annat togs visan upp av de ungdomar som på annandagen "gick med stjärnan" och tiggde ihop mat, brännvin och juldricka till sina fester.
Själva festandet eller kalasandet på Annandagen december 26 pekar på att
detta var vid bröllop, samt att själva Annandag Jul nog var den vanligaste
vigseldagen förr i världen. Man kan se tydliga exempel från 1750-talet och
framåt till 1815-talet att så är fallen oavsett vilket årtal man letar på.
Dessa vigdes då par för par och vigseln utfördes oftast i prästgården med
endast vittnen och följesfolk närvarande. Uppgiftslämnare Monica
Lundell.
På annandagen inleddes också julgillena, som sedan fortsatte under mellandagarna. Grannar, släkt och vänner samlades nu hos varandra och det blev lek, spel och dans till långt in på nätterna. Under mellandagarna låg det mesta av arbetet nere och man gick omkring i ett större lugn än vanligt. Nu fanns alltså tid för att koppla av och roa sig. Dessutom fanns ju mat och dryck i riklig mängd efter alla julförberedelser.
Under mellandagarna höll ungdomarna också gärna till i sina s k lekstugor, då man själva ordnade mat, dryck och musik. Man samlade ofta ihop gåvor till dessa fester redan i förväg, ett insamlande som började med Staffansritten. Sätten att samla ihop trakteringarna var många. Ofta vandrade man runt i bygderna som Staffansångare, stjärngosse eller julspöken. Frikostigheten i gårdarna ansågs då vara en självklar sak.
Det var en allmän sed att ungdomarna skulle hålla sina lekstugor i tur och ordning på de olika gårdarna. Det var även vanligt att värdfolket bestod en del av maten, medan ungdomarna själva svarade för dryckerna. Som regel hölls de ungas lekstugor och de äldres julfester åtskilda.
I äldre tider var grannarna inom ett visst område sammanknutna i s k gilleslag. Detta var en ganska fast organisation och den fungerade med traditionell självklarhet, liksom det administrativa byalaget. Under jultiden kom grannarna mer tillsammans inom sina gilleslag än på den andra årstiden. Även ungdomarnas lag var på många håll fast uppbyggda, vilket motverkade rotlöshet och ensamhetskänsla. Det var inte heller möjligt att utan vidare dra sig ur sitt ungdomslag och dess regler.
Det vi i Svenska Jultraditioner benämner som Annandagen 26 december kallas i
Vasa Finland för Julannandagen. Uppgiftslämnare Gun Jakobsson, Vasa,
Sverige.
Eller vill du se vad som mer finns i