Nattmannen.

Sladdertorget på Snapperupsgatan. Jo det fanns faktiskt ett torg vid detta namn, men längre fram erkänns detta inte som ett riktigt torg utan man gick bara efter namnet" sladdertorget". Timmermansgatan som kom till vid raseringen år 1805 - 1807.
Namnet på gatan uppstod genom de många timmermän som bodde och ägde dessa fastigheter." Sladdret" stammade från 1850 -talet då lösaktiga kvinnor slog sig ner här och tog emot bättre herrar från staden. Det omgavs inte av någon vidare hemlighetsfullhet och handeln - en levande torghandel- försiggick ganska öppet i hus och gator långt in på 1900- talet. Denna gata tycktes alltid ha föga gott anseende, kan detta bero på att i gatans nordligaste ände på norra sidan låg ett par småhus där
stadens bödel och stadens nattman hade sina bostäder.
Att dessa två bidrog till gatans dåliga anseende får vi hålla för troligt, dessa var ju utförare av två typiskt "oärliga" yrken.
Snapperupsgatan
= möjligen av "Snappe" ett förnamn eller tilltallsnamn med betydelse - den raske, den fyndige, den snarrådige.
Gatunamnet Timmermansgatan utgår 1908 och benämns därefter för Baltzargatan.

 

Stadens Bödel. Yrket med rätt att döda, skulle nästan kunna vara i stil med Nutidens James Bond, men icke vi får dra oss tillbaka till år 1658 som tre ledare planerade en statskupp. Dessa ter ledare var Bartholomeus Michelsen, Johan Jörgensen samt Jochum Brun. Då är dagen här, tänkte skarprättaren mäster Jörgen Wallon. Tre halshuggningar på en och samma dag, det var längesedan detta hände.
Hans rättarsvärd, " Gerichtschwert" hade legat orört sedan svenskarna tog över året innan alltså 1658. Visserligen hade det var flera avrättningar men det hade mest varit hängningar, dessa hade dessutom inte lika hög status som en halshuggning, ej heller något en mäster ska behöva göra. Detta fick Jörgens Wallons underlydande sköta liksom prygel och andra kroppsstraff samt skittunnetömningar nattetid.
Andra ekonomiska avbräck var att häxbålen på Kirseberg hade upphört.

Skarprättarens prislista.1 daler för att skära av öronen eller bränna tjuvamärke, 2 daler för ett rejält spöstraff vid skampålen, bäst betalt var halshuggningar med 7 daler och 16 öre, en extra inkomst tillkom eftersom avhuggna huvud skulle steglas, spetsas på pålar utanför stadsporten.

Boende. Pengarna behövdes det kostar att ha fru samt sex bar, drängar och fyra nattamän. Bostaden var ett 22 alnar långt ruckel på Malmös värsta adress, Tjyvegapsstraedet, just vid statsvallens i stans östra utkant. Kallt som det var så tog man till andra värmekällor på den tiden man ställde sonika hästen mitt i rummet, öket spred värme och blev rumsren på köpet. Detta var ett annorlunda och betydligt fattigare boende så långt man kunde komma från de fina köpmannahusen vid Stortorget eller de fina kullerstens belagda huvudgatorna Västergatan samt den lange Adelgatan.

Ställningen i samhället. Dessa skarprättare var avskydda och föraktade, trots att de utförde de jobb som var nödvändiga, många ansåg dessa sämre än de som de skulle straffa. Vid kyrkobesök i S:t Petri Kyrka undvek alla Malmöbor deras bänkar där dom fick sitta för sig själv under besöket, vid besk på Rådhuskrogen fick dom ha med sig egna dryckesbägare, och ve den som råkade dricka ur deras bägare personer fick skylla sig själv när han senare utsattes av folkets spott och spe.

Nu var det bara några timmar kvar till halshuggningen. Mäster Wallon skulle komma att bliva en av huvudpersonerna i en av de mest dramatiska händelserna som någonsin inträffat i Malmö. Två veckor tidigare hade nämligen den Svenske kungen Karl X Gustav fastställt en dom som innebar att arton Malmöbor skulle dömas till döden. Men vad ingen av dessa visste var att femton person av dessa arton person skulle benådas, vilka kom att meddelas först på avrättningsplatsen. Tre skulle dö det stod klart men vilka? Nu stod Jörgen Wallon och hans medhjälpare beredda på Stortorget, stupstocken var klar. Soldaterna fick hålla tillbaka de hundratals Malmöbor som samlats.
Jörgen Wallon hoppades att de dömda var nyktra, det blev alltid betydligt mera problem om fången var för full, eller bödeln för den delen. Upprorsmakarna fördes in på torget, domen lästes upp, trummorna virvlade, förrädarna fördes fram en efter en. Bödelssvärdet föll, efter det tredje hugget bröt en liten kille igenom soldatmuren , rusade fram till stupstocken och "löpte bort med huvudet, så att det icke som de andras komma på stång". Det var sonen till Jochum Bruns som stal pappas och huvud och försvann in massan.
Avrättaren Jörgen Wallon hade vare sig folket gillade det eller inte gjort sitt jobb den 22 December 1659.

 

Nog känner vi igen oss, Skomakaregatan längst ner i bild, höger runt hörnet Södergatan upp mot Stortorget, vänster runt huset ser vi Lilla Torg där vi sedan kan ta oss bakom och upp mot Kockska Krogen. Strandlinjen som synes högst upp i bild som löpte utmed Norra Vallgatan.

Längst ut och högst upp i bild ser vi Strandporten.

tillbaka