Teschska Palatset Kalendegatan , Malmö. Innehavare Apotekare Tech från år 1881 - 1897.

Apotek Lejonet. Själva Teschska Palatsets fasad mot just Kalendegatan. Bildens årtal okänt. Dock kan man se bl.a. WASA försäkringsskylt till vänster över portalen.
Tillverkningen av lemonad samt mineralvatten var omfattande varför alla drickavagnar eller andra ombud fick lasta detta just ifrån Kalendegatan eftersom lokalerna vete just mot denna gata. Vem kommer inte ihåg den lilla kiosken som låg inklämd ut mot just Kalendegatan i Passagen.

Samma gata år 2001.

Hippodromen, Malmö. När vi ändå är på Kalendegatan så får vi inte glömma bort Hippodromen lägg märke till den hästskoformade portalen vilket man passerade på väg in till cirkusens entré.
Cirkusdelen stod klart året 1899 i november månad. Man kunde även passera igenom passagen bort till Elimkyrkan som senare leder ut och fram till Djäknegatan.

Historia: Denna gata fått sitt namn år 1864 efter Calentegården, med sitt Calentegille.
Det var ursprungligen ett andligt gille från Tyskland. Som tidigare nämnts så har Kalendegatan varit uppdelad i två delar, norr samt söder om Baltzargatan.
Den
norra delen har tidigare burit namn som "Thet Straede" "Kalenthe Straedit" och #Her Clausis strede" 1476 samt Callentegatan 1652.

Södra biten var ett av" byens vandlöb", det vill säga ett stort stinkande avlopp.
Detta stinkande avloppsdike fick namnet Krageviken (Kråkviken) 1504 och när det sedan dikats ut och blivit till en gata hette den Claus Mortensen, som föddes i det sydvästra hörnet Kalende - Baltzargatan.
Året 1864 fick hela sträckan namnet Kalendegatan.

 

När den döda bjöd upp till dans!
Av Sven Rosborn

Är det till att ha varit på Hipp på senaste tiden? Har ni passerat genom den häskoformade portalen ut mot Kalendegatan? Har ni kanske träffat på henne ... Karna Möller? Lyckliga du i så fall. Då har du träffat Malmös mest berömda spöke.

På platsen för teaterportalen låg förr ett litet tvåvåningshus i korsvirke. En liten och smal port ledde in på gården bakom huset. Det var här inne som bryggaren Per Nilsson Möller hade sina uthus och sitt bryggarehus. Det var här som mörkrets makter en gång slog till. Vi ska visserligen tillbaka till 1700-talet, men vad gör det ... några hundra år hit eller dit. Möller hade en hustru Karna. År 1736 dog hon och bryggaren gifter genast om sig med en rikare kvinna. Det skulle han inte ha gjort. Nu börjar nämligen spöket att uppträda. Den döda Karna hade uppenbart något otalt med sin man och snart sprider sig nyheten i hela Malmö att huset på Kalendegatan är hemsökt.

Sällan har det setts så mycket folk på Kalendegatan som då. Kunde man få se en skymt av spöket? Möller berättar och säljer öl i stora mängder till törstiga åskådare. Dottern i huset berättar att spöket hade vita kläder och blekbunt ansikte. Spöket ska också inför hennes ögon ha förvandlats från människa till en hemsk hund. En piga menade att hon sett det med ett stort huvud liknande en tjurs, stora ögon röda som eld och det var rent blåsvart i ansiktet. Snart vandrade spöket ut i staden. Det kunde t.ex. växa så det tittade in i folks sängkammare på andra våningen.

Nu var måttet rågat. Stadens styrande beslöt att göra en noggrann undersökning. Stadsfiskalen och pålitliga män stannade över natten i huset. Plötsligt flög dörren till stugan upp och dottern påstod att hon kunde se hur Karna kom in i rummet. Man undersökte dörren, stängde den men genast flög den åter upp. Nu grävdes Karnas grav på kyrkogården, i nuvarande Kungsparken, upp och liket undersöktes. Fanns det kanske silvernålar instuckna i tungan? Trots att allt verkade normalt fortsatte spökerierna. Prosten Rönbeck fick order att skriva en förbön att läsas upp från S:t Petri predikstol; något som man höll på med åren 1738-1766. Bönen tryckets också med rubriken "Bön uti Malmö församlingar emot satans spökeri".

Per Möller dog 1761. Kistan med liket placerades i stugan och det var många sörjande i rummet. Plötsligt slogs dörren upp och Karna svävade in i rummet. Hon grep den dödes händer och ställde honom upp. Gästerna flydde panikslagna. Hela natten hördes buller från huset. På morgonen fann man den döde åter i sin kista men de nya strumporna hade blivit hört slitna av nattens spökdans. Även om slutdansen förekommer även i andra, äldre spökhistorier kan man aldrig vara helt säker vad gäller Karna Möller. Kanske har hon inte försvunnit. Hör av er om ni stöter på henne om ni har vägarna förbi Hipp.

 Vi fortsätter lite längre ner i Kalendegatan och här finner vi Kompanihuset byggt omkring år 1520.

Huset byggt på 1520-talet. Ägare en gång i tiden Danska Handelskompaniet. Vissa delar väl bevarade bl.a. två [2] ugnar.

Historik: Vid 1500-talets början framstod Malmö som den, näst Köpenhamn, mäktigaste staden i det danska riket. Orsakerna härtill finns att söka dels i 1400-talets förra hälft. Staden blev då centralort för landets myntprägling och förlänades av Erik av Pommern privilegier, donationsjordar och ett eget stadsvapen - dels i tidens oro och slitningar mellan de skandinaviska länderna. För en fortsatt expansion var utläggandet av ett ordentligt torg en förutsättning. Planer på ett sådant tycks ha funnits redan 1522 då Jörgen Kock köpte en tomt vid det blivande torgets nordvästra hörn. Ytterligare ett bevis på viljan att koncentrera handeln till detta område gavs 1526 då Fredrik I skänkte stadens borgare en tomt belägen vid det blivande torgets västra sida. Tomten var avsedd att bebyggas med ett nytt samlingshus åt det danska kompaniet, men kom aldrig att utnyttjas för detta ändamål. Under slutet av 1520-talet och början av 1530-talet revs så de byggnader som låg i vägen och 1538 omtalas för första gången "thet ny market" d v s nuvarande Stortorget. Genom att handeln förlades till ett torg erhöll borgarna bättre kontroll över varorna. Men det var inte enbart gentemot bönderna man sökte hävda rätten till lokalt handelsmonopol, även de utländska köpmännen utgjorde härvidlag ett hot. Den danska kungamakten stödde tidigt borgarna i deras strävan att minska Hansans maktställning, bl.a. genom förordningar i de privilegiebrev som utfärdades för städerna. För att tillgodose gemensamma intressen slöt de utländska köpmännen sig samman i kompanier. De var kapitallösa inrättningar hos vilka den enskilde köpmannen kunde söka stöd i juridiska tvistemål. Kompanierna uppförde hus och gårdar där sammankomsterna hölls och dit varorna fördes.

Om dessa väggar kunde tala. Inne på den gamla Kompanigatan, granne med Malmö rådhus och Malmö Tingsrätt, ligger Kompanihuset, en av stadens klenoder. Denna lummiga, kullerstenslagda gården andas historia. Huset byggdes under 1520-talet. Vem ägaren var är för alltid höljt i historiens dimmor. Eftersom huset är en minikopia av det ståtliga Malmöhus, uppfört 1525-29, kanske en av kungens betrodde män stod bakom bygget.

Sögningegård. Troligtvis har nämligen huset från början varit tänkt som en adelsmans s.k. "sögningegård". "Sögningegårdar" var beteckningen på adelns hus inne i Malmö. Under 1500 och 1600-talet var den skånske adeln tvungen att någon eller några gånger om året vistas vid kungen hov i Köpenhamn. Färden över Öresund kunde dock vara besvärlig och man blev oftast tvingad att bida tid för bättre väder i Malmö. Ville man då ha en ståndsmässig bostad, begreppet hotell var ännu inte uppfunnet, var det bästa sättet att själv äga ett hus att söka sig till - en sögningegård. I samma kvarter som Kompanihuset fanns under 1500-talet ett flertal sådana gårdar; alla placerade inne i kvarteret och på så sätt skyddade, eftersom de oftast stod tomma.

Innan Kompanihuset stod färdigbyggt skiftade det emellertid ägare. Det var "Danska kompaniet" som tagit över huset och gjort om det till ett gilleshus. Kompanihuset är faktiskt ett av de bäst bevarade gilleshusen från det gamla Danmark. För att kunna hävda sig mot de inhemska borgarna och stadens råd, gick de samman i ett gille. Till gilleshuset förde man dyrbarare varor och här hölls sammankomster och fester.

Om bara väggar och valv kunnat tala! Så många skratt, så mycket gråt och så många intriger och falskspeleri, som då skulle ha avslöjats! Interiören i huset lockar till sådana funderingar. Miljöerna är bland de bättre, som speglar stadens historia. Bottenvåningens golv är minst sagt ojämnt. Men det får det gärna vara, eftersom detta är Malmös äldsta bevarade tegelgolv.

Bakom en bastant dörr göms en i väggen inbyggd toalett. En murad ränna mynnar i ett underjordiskt rum som samlade upp gödseln. Om ni visste vad man kastade i sådana här toaletter! I Kompanihusets latrinkammare ligger fortfarande kvar rester efter dricksglas, träsaker och keramik. De bidar sin tid i väntan på framtida arkeologer.

1600-talets stenkonstnärer. De två spisarna i salen är båda prov på skickliga stenkonstnärer från 1600-talet. Den ena har ett stenöverstycke, med ägaren och ägarinnans initialer: Willum Efvert Dichmand och hustrun Karine Pedersdatter. Spisen är uppsatt på 1630-talet. En text på latin upplyser om att "Vad allt Gud vill, giver han och borttager allt i sin ordning. Orättvise och på samma gång givmilde Gud." Efvert själv bär upp spisens ena sidostöd. En tämligen spinkig man med pipskägg och mustasch. På andra sidan ståtar hans kära hustru, en kvinna av betydligt fylligare kroppsrymd. Ja, man skulle våga påstå att hon varit tämligen fet! På andra gavelväggen står en spis från samma tid. Dess text är mera rakt på sak vad det gäller religiösa tankar: "Efter denne tid enn anden tid". På de utskjutande konsolstenarna finns två indianhuvuden vackert uthuggna. Då spisens ägare på 1600-talet, Jacob Clausen, hade handelsförbindelser med Nya Danmark, den danska kolonin i Amerika, är det kanske inte så underligt att det finns indianhuvuden på spisen. De sitter här i Kompanihuset, Skånes äldsta indianframställningar.

Vett och etikett eller. Hur många fester har inte utspelats i detta hus för mer än fyrahundra år sedan! En gammal ordningsstadga för danska kompaniet ger smakprov. Om t.ex. en bordsgäst talade fult om jungfrur eller betedde sig ljudligt med sin ända fick han böta. Boten var ett antal öltunnor till brödernas välfägnad. Böter drabbade också den som gav sin bordsgranne en kindhäst, d.v.s. örfil, eller tog honom illa om hans näsa. Att ställa sig i ett hörn inne i huset för att låta sitt vatten ansågs heller ej passande.

Kompanihuset övertogs 1965 av Malmö stad. Restaureringsarbetet pågick med jämna avbrott under åren 1966-1973. Strävan var att återge huset dess ursprungliga utseende så långt det var möjligt.

 

Besök gärna denna byggnad eller andra äldre byggnader, få ene egen uppfattning om hur det kunde vara att leva, bo, arbeta. Ett besök ger dig kanske inspiration att ta del av just din gamla historia. Har Du något att tillföra undertecknad var vänlig hör av Dig.

 

 

Tillbaka.