Dagen innan vår avfärd med SDS: en
flög glosor som baccis genom luften. Ja, nästan visslade runt öronen. Detta
snappade förstås den alltid alerte stabsredaktören Sven ullgren. Som genast
fick en djävulsk ingivelse. Två batassar i Tel Aviv, det måste väl vara
wellfare om något? Det borde väl kunna ge ett underlag för en sidas tryckeri i
Sandpappret?. Sagt och gjort. Dagen innan avresan kontaktades jag av denne
lömske man och lät niog övertygas om värdet av att just jag tyckte till om
nöjeslivet i just nattens Tel-Aviv.
Anm: Denna SDS-transport gick varje dag med övernattning på Hotell Marina
och på egen risk med plats på flaket fick inresta inta flaket på vägen tillbaka
till camperna, fy vilken transport, tänk dig själv sittande på ett flak utan
skydd, stackars soldater. Paul från Göteborg och Sten från Malmö körde denna
transport otaliga gånger, tänk dig väl framme fint Hotell, goa riktiga sängar,
efterlängtad ren dusch, de du.
Hotell Marina var en oas. Efter en vecka i öknen var
ett badkar höjden av lyx. Nyrakade och fina (ha ,ha red anm) påbörjade vi vårt
arbete. Metodiskt tog vi oss igenom detta gytter av gator för att utföra vårt
mödosamma arbete. Belöningen vi såg fram emot var siestan på beachen. Beachen
höll vad den lovade. Ökenfebern drabbade mig i lagom stor dos, när de mörka
skönheterna omringade oss. Den kritiske läsaren må betänka, att det vid detta
stadium var över en vecka sedan jag sett en tjej. Detta är ett ganska ovanligt
förhållande(fy vad han skryter sättarens anmärkning)
Anm: Det kan ha sina risker att besöka
Hotell Marina i Tel-Aviv, det fick vår fotograf känna på när han lämnade fram
en femtio dollars sedel för att betala hotellnotan. Portiern i disken väöne och
vred på densamma, kom fram till att den var falsk. Polis tillkallades
,fotografen "fördes" till polisstationen för förhör i väntande
polispikét. På statione rådde kaos, som alltid, vår MP- anlände för att se till
att allt gick rätt till, förklarade ärligt att detta kommer att ta tid, efter 5
timmar fick fotografen komma in för att förhöras i fem minuter, hur som helst
sedeln visade sig vara äkta, detta var Tel Aviv, kaoset i ett nötskal.
Fem timmars vänta för fem minuters
förhör. Varför inte låna redaktörens skrivmaskin, då hade det kanske tagit
halva tiden.
Kaos var ett snällt ord, detta måste
man bara på plast uppleva, en station i fullt kaos, ungar skrikande, upphittade
hundar, ficktjuvar och så vår"fotograf.förfalskare".
Per prövade ett av många ställen på
t.ex. Diesengorf
Från vänster Malmberg, Olausson,
lokal dam, Petterson, Lidén och Nilsson. Knästående Per Mårtensson. Plats
Kaktus restaurang.
Jag undrar vad redaktören
menar med detta, säkert undrar många andra detsamma, han var kanske en grönis,
ja inte tillräckligt härdad, ja inte vet jag, han vet säkert bäst själv
Hemåt det bär, i väntan på
permisbussen eller permislastbilen från vänster Stefan, Lennart, Magnus, Håkan.
Jörgen använde sig inte av ett hotellrum, förmodligen lade han
alla sina besparingar på bättre investering, han sov hela vägen hem.
Detta reportage kräver egentligen inga kommentarer. Några kommer
säkert att känna igen sig eller känna igen någon kamrat, hur som helst alla
känner igen stämningen och den speciella miljön man lever i och ibland behövs
det en ventil, här hade många sin ventil.
Privet Sten Grönberg kock/mek/driv.
Gå hem via
UNEF.