Visste

DU

att julbocken härstammar från den gamla nordiska gudavärlden där Tor red på sina bockar?

Julbocken är en av våra allra äldsta julsymboler och härstammar från förr i tiden då utklädningsupptåg var vanliga i ungdomens julfirande. En person klädde ut sig till bock, varpå man drog runt bland gårdarna och framförde ett enklare skådespel eller sjöng någon julbocksvisa samt agerade som en förmedlare av olika gåvor. Som belöning fick man mat eller dryck till ett gille som sedan hölls i mellandagarna.
På 1800-talet blev bocken tomtens föregångare som julklappsutdelare i de svenska borgerliga hemmen.

Man tror att julbocken av halm "föddes" i Sverige, men det gjordes julbockar även i Danmark i forna tider. Där försvann traditionen under en period och återinfördes från Sverige på 1940-talet. Överallt i världen har man använt halm till nyttiga ändamål och i allmogehemmen i Norge, Danmark och Sverige var det väldigt populärt att arbeta med halm.
Redan under 1700-talet tillverkade man saker i halm, i synnerhet i samband med de traditionella högtiderna. Då sädesslagen i årtusenden gett oss "vårt dagliga bröd", har de varit självklara material i olika hedniska och kristna ritualer, exempelvis i tillverkningen av fruktbarhetssymboler.

Julbock och julklappar

Innan vår tids julklappar uppfunnits, gav folk bort små skämtpresenter till varandra. Ofta klappade man på dörren till bondehemmen och kastade in en halmfigur, ett vedträ eller någon annat lustigt, som man hade satt fast en skämtsam vers på. Under 1800-talet kunde deltagarna i julklappsupptågen klä ut sig, till exempel till en julbock, som skojade med folk. När man sedan i slutet av 1800-talet började ge mer riktiga presenter var det julbocken som kom och lämnade dem.

 

Julbockarna 1930.

En annan säregen sed var de så kallade julbockarna, som kom på juldagens kväll. Vid 8-tiden på kvällen började man oroligt titta på klockan, och undra om inte julbockarna skulle komma snart, tro? Så hördes dämpade röster i förstugan och tunga fötter stampade snön av sig. Sedan knackade det på dörren. Inne i stugan stod man i spänd väntan. "Stig in!". Dörren öppnades och in stövlade några underligt utstyrda figurer. Det var utklädda pojkar. De var sotade i ansiktet och såg ganska förskräckliga ut, så det var inte underligt om de minsta blev rädda. "Vi är här för att handla med kokryddor" sa de. "Eller kanske ska det vara bränsle till spisen?" "Affärerna går trögt i det här huset, vi tar fram handklaveret!" Så tog de fram ett handklaver och folket i stugan fick lov att dansa med dem. Det var inte alla gånger som julbockarna kom vid så pass hygglig timme som vid 8-tiden. Ibland hände det, att de kom mitt i natten. Men de måste vara undan innan julsjungarna kom.

 

Julsjungarna 1930.

Om julsjungarna hade Axel mycket att berätta. Han hade själv varit med som "kung" i många år, så han visste besked. Han berättade att tidigt om annandagens morgon kom "sjungarna" eller "julsjungarna". Ibland kunde man få besök av en tre, fyra parter på natten. Det var mest pojkarna i socknen som var med. Det var ett stort följe som kom. Först "kungen", så "knekten", de tre vise männen, Judas och stjärnföraren. Så var det också andra som var i följe som var utklädda på olika sätt. Kungen var grannast. Han hade på sig en båtformig hatt, som var gjord av hoplimmad papp. På båda sidor om hatten stod det skrivet "Konung Herodes". Framtill och baktill på hatten satt små tofsar av papper i olika färger. Kungen hade på sig som en hel uniform. Den hade blanka knappar och desssutom sattes band i färger och pappersgrannlåt och annat, så kungen blev riktigt grann. Knekten var utklädd som en lägre soldat i en uniform, som man lånat. På huvudet hade han en blå och röd polismössa. De tre vise männen hade runda hattar av papper. Runt om kanten nedtill var det uddar klippta, som var målade. De hade vita skjortor och ett rött band om livet. Men vi får inte glömma Judas! Han var sotad i ansiktet och hade gamla trasiga och lappade paltor på sig. På huvudet hade han en mössa som såg ut som en sockertopp. Alla var så rädda för Judas. Han tiggde pengar och skulle ha dem till ljus i stjärnan. De gick allesammans från gård till gård. Ibland for de ut till Sparrsätra socken också. Utanför fönstren sjöng de vissa sånger: "Vaken upp, sen ljus, se morgonstjärnan lyser klar.." Blev de så insläppta, sjöng de också då några sånger och sen skulle de förplägas med vad huset hade att bjuda på. Kungen läste upp några ord och de andra svarade. Man tyckte inte det var jul, förrän sjungarna kom!

 

Back here