Malmö centralstation vid ombyggnaden till den nuvarande banhallen i början av 1900-talet.

Med ånglok norrut.

Knappt två mil nordväst om Karlstad i Värmland står intill landsvägen en minnessten och ruvar på svensk historia. Stenen visar på en milstolpe i 1800-talets svenska teknikhistoria. "Här nedanför togs första spadtaget på den första svenska jernvägen 1849 den 5.5. af Claes Adelsköld" lyder texten i all enkelhet.

Det var alltså här, mitt i denna sköna värmländska grönska, som startskottet en gång small för det moderna kommunikationssamhället! Bakom stenen, nedanför den branta höjden, ligger idag landets mera märkliga lagskyddade fornlämning; några träslipers och ca fem meter rostig men ändå förvånansvärt väl bibehållen räls. Lika kort som rälsen idag är, lika kort blev historien om Fryksta - Clara Elfs Jernväg. I oktober 1849 togs den 8 km långa järnvägen i bruk mellan Fryken och Lyckan vid Klarälven. På järnvägen fraktades järn och trävaror från Fryken till Klarälven och i motsatt riktning rullade spannmål och andra handelsvaror. De första åren var utnyttjandet av järnvägen något märklig eftersom godsvagnarna drogs av hästar upp till Fryksta för att sedan av sig själva rulla tillbaka till utgångsläget vid älven.

Redan 1845 hade man emellertid på pappret beslutat att skapa tre huvudjärnvägar i Sverige, Stockholm - Göteborg, Stockholm - Gävle och Stockholm - Ystad. Malmö då! Planerna utarbetades i Stockholm ... det säger väl allt. Raka vägen ner till Ystad och färjorna till Tyskland skulle det bli; avkroken Malmö var inget att ha. Det som räddade Malmö den gången var att de utländska investerarna fanns i England och 1846 blev det kris i den engelska kapitalmarknaden.

Det ska erkännas att en del betydande Malmöbor inte heller var intresserade av modern teknik. Den gamle borgmästaren Halling yttrade om planerna på en järnväg mellan Malmö och Lund följande: "Hur kan folk tänka sig, att en daglig förbindelse mellan Malmö och Lund ska kunna bära sig! Här går ju diligensen tre gånger i veckan och mången gång går den tom." Halling skulle själv inte få uppleva järnvägens invigning. Han dog knall fall i borgmästarstolen på Malmö rådhus 1851.

Fem år senare avgick det första tåget från Malmö till Lund. Vi skriver den 1 dec. 1856. I S:t Petri kyrka har en stor människomassa samlats för en tacksägelsegudstjänst. I procession tågar högtidligt klädda gäster inför hurrande människomassor ner till stationen. Vid tågets avgång ges kanonsalut och människomassan hurrar och jublar. Så rullar man då in i den lärda bonnastaden Lund. Studentsångarna framför en jubelsång, specialskriven av A. Th. Lysander:

"Stad är vid stad fast knuten med järnband. Eldhästen frustat ren vid vår dörr: Vandrar nu rastlöst Vänner emellan; Tröttnar ej lätt, den Springare god."

Mätt efter dåtida mått var det en ofantlig hastighet som uppnåddes vid en järnvägsfärd. Strax efter invigningen av Malmö -Lund banan inträffade det första dödsfallet då en person blev överkörd av tåget. Pinsamheter kunde också lätt inträffa. I en av de första vägvisarna för tågresenärer uppmanas t.ex. passagerare att i vagnarna inte sitta med ansiktena mot varandra "om sammanstötning inträffar". Det pryda 1800-talet kunde inte tillåta offentlig närkontakt mellan två ansikten!

Järnvägsbygget vidare norrut mot Stockholm gick till att börja med raskt. År 1862 kunde man resa ända till Liatorp i södra Småland. Då stod redan sträckan Göteborg - Stockholm klar. Under mer än ett decennium fick därför tågresenärerna från Malmö ta häst och vagn upp genom Västergötland till Göteborgsbanan. Först 1874 kunde skåningarna snabbt ta sig till rikets huvudstad.

En närmast bortglömd, uthamrad och nitfogad rälslängd vid Illberg i Värmland nära Fryksta minner fortfarande om början på ånghästens svenska historia! I dag talas det mycket om kriser på pengamarknaden. En gång för inte så länge sedan lade en sådan valutakris i England grunden till den moderna storstaden Malmö. För det var bl.a. med kommunikationer som järnvägen som det nutida Malmö skapades.

Malmö Centralstation. 1856 kunde man vinka av det första tåget mot Lund. Malmö centralstation invigdes första gången 1856, i samband med att skånska stambanan uppfördes, det första stationshuset kom inte att bli gammalt.

Av Sven Rosborn

Malmö Centralstation år 1858

Anlagd brand. En kall kväll den 14 december 1866 eldhärjades byggnaden av en våldsam brand. Det mesta försvann i denna anlagda brand, när det visade sig att tre järnvägsanställda Willhelm Olsson samt kollegan August Malmgren samt Peter Olsson vid denna avdelning [ tillvaratagna effekter] försökte sopa igen spåren efter stölderna som de gjort på sina arbetsplatser. För detta brott fick dessa tre tillbringa drygt en fjärdedel av sitt resterande liv i fängelse. Dessa förhördes och domarna föll den 28 februari 1867. Straffet för detta blev att W. Olsson dömdes till tio år och fyra dagars straffarbete plus att ersätta eldsvådan med 50 000 riksdaler samt att för alltid förlora äran. A. Malmgren fick två års straffarbete och åtta års förlust av äran. P Olsson fick domen ett års cell och fem års förlust av äran. Dessa straff avtjänades på Malmö cellfängelse. Inför denna våldsamma brand stod dåvarande brandkår tämligen handfallen. Fullkomligt utplånades emellertid inte Malmös äldsta och första järnvägsstation vid detta tillfälle. Vissa delar bl. a ett torn står dock ännu kvar efter denna brand, detta torn omvandlades sedermera till ett separat klocktorn av denne Adolf Edelsvärd. A. W. Edelsvär lyckades på ett konstfullt sätt återanvända resterna som utgångspunkt vid uppförandet av den nya stationsbyggnaden" nyrenässans " som invigdes år 1872.År 1859 påbörjades en till byggnad, en ny stationsbyggnad mot Skeppsbron uppfördes. Nybygget kom att innehålla ankomsthall samt resgodshall. I den äldsta delen som vetter ut mot kanalen inreddes en kunglig väntsal uppförd 1876 med tillhörande damrum. Det visade sig senare att denna väntsal blev för liten varför ny togs i bruk 1896 genom att göra om tredjeklasspassagerarnas väntsal. Här har den kungliga väntsalen haft prominenta gäster såsom Gustav V, Haakon II samt Christian X i ett möte 1914 för att manifestera ett neutralt Norden i ett krigiskt Europa. Allt i perfekt skick än idag intygas. Den nuvarande banhallen tillkom 1924.

Centralen år 1948.

Notera tornet i högerbildkant, posthuset i bakgrunden eller den lilla kiosken nere i höger bildkant.

Allt detta och mer därtill finner du genom att gå in

År 1956. Linje 1 på väg från Centralstationen vidare över bron bort mot Bruksgatan. Notera den belamrade trottoaren till vänster med all dessa cyklar, hur det ser ut idag med just dessa transportfordon vet vi alla.

År 1989. Ingen linje ett direkt men väl Busslinje 35. Ingen direkt större förändring från sett att våra goa öppna spårvagnar försvunnit och ersatts med dessa miljöförstörande element, bussar över nästan hela Malmö. Hur det ser ut idag vet vi alla, vad säkert inte många vet är den lilla historia jag nedan ska försöka att återge kallad Spårvagnar i dåtidens Malmö.

Nog kommer vi väl ihåg denna kiosk. Här har det blivit en hel korvköp.

Historia: Nu är Centralplan och Petribron renoverad, efter detta kommer man att fortsätta med Mälarbron. Centralplan hette ram till år 1915,Östra Järnvägsgatan- trots sitt läge söder om stationen. Inför Baltiska utställningen 1914 ersattes Mälarbron och Vänersbron (senare omdöpt till Petribron) av nya bredare överfarter, det är just dessa som man nu renoverat. På dessa då två nya broar anlades som sagt spårvagnsspår som då samtidigt med utställnings öppnande passera just Centralstationen

Även om säkerheten var stor så kan man inte undvika olycka som denna året 1917 på bangården.