Advent

Advent. Första söndagen i advent inleds kyrkans år. Från början var adventstiden en sträng och allvarlig bot- och försakelseperiod, som också kallades "julfastan". Detta faktum påminns vi än idag om genom den violetta skruden i kyrkan andra t.o.m. fjärde söndagen i advent, samt genom regeln att lägga lutfisken i blöt på Annandagen den 9 december (lutfisken är av tradition fastemat). I Finland står denna datum för Annadagen efter Sankta Anna, jungfru Marias mor. I Finland precis som i Sverige läggas lutfisk i blöt och bryggningen av julöl igångsättas. Gun Jakobsson Vasa, Sverige.

Under julfastan skulle man vara återhållsam med mat, dryck och festligheter av olika slag.

I bondesamhället var advent framför allt en tid av lugn och samling inför den stundande julhelgen. Alltför bullrande och störande utearbete var under adventstiden förbjudna. Istället höll man sig till de lugnare sysslorna vid gården.

Advent av latinets adventus är kyrkans ord för "ankomst" eller "väntan"och den som skall komma är Jesus, vars födelsefest vi firar den 25 december. I äldre tider var adventstiden en förberedelseperiod inför den stora glädjehögtiden. Det var viktigt att inte ta ut julen i förskott, något som gällde alla de fyra adventsveckorna och adventssöndagarna. I äldre tider var första söndagen i advent inte någon särskild dag, men efter hand har den blivit extra högtidlig, ett slags "lille jul" denna förändring har dock skett på senare tid.

I kyrkorna är gudtjänsten på första söndagen i advent fylld av hoppfull förväntan och glädje. Man sjunger psalmer som "Bered en väg för Herran" och "Hosianna" och överallt finns det tända ljus. Det är en stämning av glädje och fest som omger kyrkans nyårsdag, något som säkert bidragit till att första söndagen i advent håller på att bli en av våra största kyrkodagar.

Kyrkans nyårsdag sammanfaller oftast med den så kallade skyltsöndagen. Detta har kommit att sätta sim prägel av fest och förväntan på julen, som sätts i samband med första advent. Redan vid advent märker vi den spänning mellan andligt och materiellt som präglar vårt julfirande.

Många av de seder vi av tradition förknippar med advent, är i själva verket 1900-tals produkter. Dit hör adventsstaken förekom Sverige för första gången 1934, kalendern och stjärnan. Den numera spridda varianten av adventskalendern är Radiohjälpens adventskalender. Radion började 1956 att sända sina adventskalenderprogram och 1960 följde TV:n efter. Numera finns också kalendrar med choklad eller nummer som fungerar som lotter. I radio och TV har man valt att byta ut advent mot jul i sina kalendrar numera. Liksom det datumgraderade stearinljuset är kalendrarna avsedda att användas från den 1 december till den 24 december, alltså inte från första advent som riktigt är. Adventssöndagarna med sina fyra ljus är ett sent bruk som lanserades först på - under 1920 - 1930 - talet. I våra nordiska broder Danmark är det en adventskrans som gäller där de fyra ljusen ät placerade i en träring klädd med gröna blad som sedan pryds me röda band.

Advent symboliserar för oss nedräkningen inför julens ankomst, ljusets och framtidshoppets högtid.

Adventsljusen

Seden att tända fyra levande ljus, ett ljus fyra söndagar före jul, två ljus tre söndagar före och så vidare, är yngre än många kanske tror. I Sverige kan seden spåras tillbaka till slutet av 1800-talet. Men det var först mellan 1920 och 1930 som det blev vanligt att folk i allmänhet tände fyra ljus i adventsljusstakar, och därmed att affärerna började sälja sådana.I skolorna läser barnen ofta en adventsvers, där varje ljus har sin egen del.

Adventsstjärna

I början av 1700-talet grundade greven Nicolaus Ludwig von Zinzendorf på sitt gods en församling, vars medlemmar senare blev kända under namnet herrnhutare. I en av deras skolor kom en av lärarna på idén att göra ett slags stjärna, i vilken det fanns plats för en lampa. Med denna skulle man smycka skolan under adventstiden. En bokhandlare såg stjärnan och de ekonomiska möjligheter, som var förenade med den. Han konstruerade en stjärna med avtagbara spetsar för att man lätt skulle kunna förvara den. Denna var lättsåld och en liten hemindustri utvecklades för dess tillverkning. Efter första världskriget gjorde hans son en förbättring av stjärnan, så att man nu kunde vika ihop den. Den nya modellen var litet plattare än den äldre och lämpade sig bättre att hänga i fönstret. Detta är den modell, som vi känner i Sverige också.

Fortsättning följer, tryck HÄR.